Bilfritt Venedig - mina drömmars stad - härlig att vandra runt i 1995.
Precis i mitten, där traskar han fram. Fru och barn har han också med sig och det är rena 1800-talsidyllen. En hel familj som flanerar i sakta mak. När såg vi något sånt senast?
Men tyst - nu säger han någonting också.
Lyssna - vad är det han säger?
”Så här borde det vara alltid.”
Kära hjärtanes. Detta kan inte vara sant.
Året är 2020. Parkbron är avstängd för biltrafik under några ynka timmar för Vintersimmets skull. Mitt på denna bro går en fullt frisk (det hoppas jag verkligen) och säkert med både bil och körkort försedd vuxen och modern mansperson och uttalar HÖGT att han tycker att det är skönt med bilfritt.
Som i ett trollslag kastas jag 25 år tillbaka i både tiden och rummet.
Tillbaka till 1995.
Ååh, underbara, vittrande Venedig. Den eviga staden. Numera oftast helt genomblöt.
Av alla städer jag besökt i världen (de är verkligen inte många, har varken varit i London eller New York och faktiskt inte i Berlin heller) så är staden som flyter på vattnet den enda stad jag kan längta tillbaka till ibland.
Det är inte kanalerna eller glassen eller karnevalsromantiken som lockar och drar. Nej, det är billösheten. Den totala avsaknaden av motorfordon på hjul skapade en fullkomligt underbar atmosfär.
Aldrig någonsin, varken förr eller senare, har jag känt mig så trygg och fri och upptäckarglad som i Venedig. Inga bilister att hålla koll på. Inga övergångsställen att vänta på. Inga rödljus att bevaka. Inga mopeder att se upp för.
Bara stillsamt strosande människor mitt på gatan. Fullt friska (hoppas jag verkligen) personer som tog sig fram med bara sina egna ben som enda färdmedel.
En sanndröm, det var vad det var. Så underbart skönt och vilsamt och så alla dessa lugnande ljud enbart skapade av levande kroppar.
Att vakna i en säng på ett hotell mitt i Venedig 1995 och höra en blandad mix av duvkutter och klackklapper flyta in genom det öppna fönstret var helt enkelt magiskt. När som helst kan jag återkalla just det där ljudet i minnet. Kommer att leva med det till döddagar.
En stad som är skapad för människor och bara för oss. Tänk att få ha det så jämt.
Ett bilfritt centrum.
En bilfri stad året runt och inte bara en bilfri bro några timmar under en enda dag.
Människa. Dittstolta förnamn är Egen Rörelse. Ditt härliga efternamn är Frihet.
Egen rörelse i frihet.
Full frihet.
Åh, vad jag längtar.
"Så underbart skönt och vilsamt och så alla dessa lugnande ljud enbart skapade av levande kroppar."