Nu är jag både bortrest till och hemkommen från ett litet jullov i Skellefteå. Det är alltid lika mysigt att komma hem. Denna gång var det väldigt mycket nytt dock, med tanke på att föräldrarna flyttat in till en lägenhet i centrum. Lägenheten är fantastiskt välinredd och fin. Bra läge dessutom. Enda nackdelen är att jag inte har något eget rum längre, så nu får jag sova i en skåpsäng i vardagsrummet då jag är hemma på besök. Men det är det värt.
Som vanligt är det alltid något strul med resan till Skellefteå. Om det inte är att jag försover mig till flyget så är det att själva flyget är försenat. Just denna gång var det packningen som strulade. Jag vet inte riktigt hur jag tänkte… men på något sätt kommer jag till Arlanda med en väska som har typ 4-5 kilos övervikt.
Till hans stora förvåning säger jag att jag betalar.
Gubben som jobbar i service är oerhört ful i mun och står och spottar och svär över hur f-n det är möjligt att packa en väska så tungt. Till slut väser han fram mellan svordomarna att jag antingen får packa upp eller betala böter. Till hans stora förvåning så säger jag att jag betalar avgiften (vart ska jag ta all packningen annars?), han står tyst ett tag sedan skakar han på huvudet och viskar ”se det som en tidig julklapp”, medan han skickar iväg väskan. Vilken lättnad.
Det blev inte bättre på vägen hem heller, så mycket kan jag säga. Då skulle jag ju ha med en massa julklappar också. Jag fick packa två väskor, så fick pappa ta med den andra då han skulle komma på besök.
Problemet var att vi inte hade någon våg hemma, så fick vi höfta hur mycket packning som skulle rymmas utan att hamna på övervikt. Det var med spänning jag la väskan på bandet på flygplatsen, men hör och häpna, den klarade sig! Just i tid för att rösten i högtalarna upplyser oss om att nästa plan är försenat, tänka sig...
William Johansson