KRÖNIKA. Att plantera om krukväxter har för mig varje år inneburit samma frustration. Jag skjuter upp arbetet till dess att blombladen börjar gulna och gödslat blomvatten inte längre ger någon effekt. De gamla krukorna har alla blivit för små, och jag får lov att utöka sortimentet med större varianter. Lagret med tomma krukor har växt genom åren och förvaringshyllorna bågnar under kruktrycket.
Den här våren är det inte bara våra växter som blivit upplyfta med blottade rötter och omplanterade i ny jord. Hela ”vi och vårt”, min Bertil och jag har grävt upp våra rottrådar ur Burträskmyllan för omplantering i Malå.
En onsdagsmorgon i slutet av april kom fem glada flyttfåglar i form av unga vältränade män. De tycktes inte se några problem med vare sig vårt piano, ärvda linneskåp eller blytunga boklådor. Inom loppet av en och en halv timme var vårt hus tömt på cirka 60 kubikmeter bohag. När vi drack vårt vanliga tvåkaffe i Malå den dagen, var dessa tålmodiga män redan på väg hem till Skellefteå i tomma bilar. Så långt var allt mycket enklare än vi befarat.
Nu återstår det att komma i något slags ordning. Tidig möblering och planering utifrån en tumstock och en husritning stämmer inte alltid med verkligheten, och vi vet nu mer påtagligt vad vi tagit med oss alldeles i onödan. I skrivande stund har vi ännu inte fått fram lådan med specerier, så nyinköpt salt har utgjort hela valborgshelgens matkrydda. Vi har heller inte lyckats gräva fram lådan med glödlampor varför vårsolens sena nedgång stått för all vår nödvändiga ”kvällsupplysning.”
Själva flytten är nu till stora delar genomförd, och precis som för våra omplanterade fredskallor kommer vår anpassning i den nya myllan att ta sin tid.
Christina Ohlsson
På en och en halv timme var vårt hus tömt på cirka 60 kubikmeter bohag.
