På bästa sändningstid öppnar några svenskar upp sina hem för varandra. Besöken går sedan ut på att placera rätt person i rätt bostad och det enda de vet om varandra är förnamn och sysselsättning.
Det är väldigt roligt att titta på och otroligt svårt att gissa rätt, både för deltagarna och för mig som tv-tittare. Men det är ju inte bara på tv som det händer, att främlingar kommer in i ett okänt hem. Förra veckan hände det faktiskt hos mig, för på min gata håller alla ytterdörrar och fönster på att bytas ut.
Förmodligen är byggarbetarna så vana vid detta att de inte ens brydde sig, men det skulle ändå vara roligt att veta vad just mina två rum och kök signalerar. Vem bor här liksom.
Kanske undrade de varför det hängde ett bakvänt flaggspel snett över väggen, men det var ju för att det brukade hänga i ett av fönstret som skulle lyftas ut och bort.
Förmodligen funderade de varför tre keramikkopior av välkända godisbilar trängdes på en tevagn med massor av andra kryptiska grejer, men det var en ren säkerhetsåtgärd för att de inte skulle gå sönder i byggstöket.
Om de undrade över det udda möblemanget så kan jag hälsa att det är arvegods från släktingar, en soffa lånad av bästa vännen och loppisfynd från Önnesmark och Uttersjön. Bara det bästa med andra ord. Och om blickarna föll på tavelväggen kunde de i alla fall inte missa var jag kommer ifrån och de fick se syskonfotografier från tre olika familjer och fyra olika decennier.
Oavsett vad de la märke till och vad de missade så stod det i alla fall helt klart att lägenhetsinnehavaren inte hade torkat fönstren på länge. Men vem skulle ha gjort det när man vet att de snart ska bytas ut mot skinandes nya? Och när det bara är byggarbetare och inte ett tv-team som kommer på besök.
Keramikkopior av välkända godisbilar trängs på en tevagn.