Vi hade precis rusat igenom mataffären och satt nu ner på en bänk. Min lillasyster hade en glass i handen som hon ivrigt slickade på samtidigt som hon tittade på människorna som en efter en betalade för sina varor.
Några ur personalen skannade in varorna medan andra sprang fram och tillbaka för att få allting att rulla på. "Lina, varför går alltid personalen i butiker så himla snabbt?", sa min lillasyster efter ett tag.
Jag hade aldrig reflekterat över det. Förmodligen för att jag är rätt bra på att gå snabbt själv. Jag svarade tillslut att de kanske inte tänker på det, eller så är de kanske stressade. Jag har inte arbetat i butik själv, så det är svårt att veta. Men under tiden jag arbetade på olika restaurangen var det oftast viktigt att ha fart i benen. Dock skulle det vara på rätt sätt. Inget springande, det stressade kunderna, men att gå lika snabbt som normala människor joggar var helt okej.
Varför allting skulle gå så snabbt då var för att det var mycket att göra. Några kunder skulle ha mat, samtidigt skulle några andra serveras dryck och mitt i alltihopa kom ett nytt sällskap som jag skulle hälsa välkomna, placera vid ett bord och ge menyer. Allt skulle helst göras samtidigt så att ingen skulle behöva vänta. Så att vara snabb utan att stressa var ett plus.
Min lillasyster var inte alls nöjd med mitt svar och kom istället med en egen hypotes. "Jag tror att alla går så snabbt för att de inte vet om jag som kund går snabbt eller långsamt. Så för att inte kunden ska gå om dem när de ska visa vart någonting är i butiken så går de supersnabbt istället". Hon tyckte inte om det, ville hon sedan påpeka och kom med förslaget att "istället ska man gå lika snabbt som kunden eller efter kunden". Att det då kan bli svårt att visa var saker och ting ligger brydde hon sig inte om. Det är ju roligare att kunna prata med människan på vägen.
Att gå lika snabbt som normala människor joggar var helt okej.