Året 1998 hände något med i stort sett hela världens folk. Det var då vi började googla.
Och sedan dess har vi googlat oavbrutet. Och ersatt det mesta i våra hem med nätkunskap.
Att säga att Google förändrat våra liv är ingen överdrift.
Så fort vi behöver svar på en fråga, är Google den första vi vänder oss till. Urskiljningslöst.
Men är svaret rätt? Ställer vi oss någonsin frågan? Kontrollerar vi, eller bryr vi oss om källan?
Folk som går till doktorn googlar innan besöket och har redan klart för sig både diagnos och medicinering.
Vore jag läkare skulle jag med min påkostade, gedigna utbildning känna mig kränkt.
Barnen lär sig bra med hjälp av datorer. Inte tu tal om saken. Föräldrar behöver inte längre stå i förgrunden och med kraft av erfarenhet och kunskap utgöra förebilder.
Alla kunskaper kan hämtas på nätet.
Det är som om detta gigantiska uppslagsverk kommit till ur ingenstans, ja det tycks nästan metafysiskt. Allt serverat och klart, svar på alla frågor. Inte ett ögonblick reflekterar vi över att varje skrivet ord har formats av en för dig och mig okänd människa, Det bara finns, som ett enormt smörgåsbord av formuleringar och påståenden.
Ifrågasätter vi någonsin de påståenden vi hittar när vi googlar?
Därför: Hur viktig googlereligionen än blivit för oss, borde vi kanske inta en viss skeptisk hållning.
Var lite ifrågasättande när du bläddrar i googlebibeln när som helst på dygnet och letar svar på dina frågor.
Men allvetaren google kan inte ersätta allt: Den kan inte laga tänder, inte fixa en vattenläcka och inte klippa håret, i alla fall inte genomföra det praktiskt.
Vi kan googla oss trötta, men utan unikt duktiga hantverkare och deras specialkunskaper, som vi då och då behöver, är vi tämligen rådlösa. De är (än så länge) oersättliga.
Så: Där gick gränsen.
Britta Stenberg
Som om det som står på nätet vore övermänskligt, nästan metafysiskt.