Uttrycket jag vägrar använda – men ändå försöker leva efter

Carpe diem. Jag kan kanske inte komma på ett fånigare uttryck än 'Carpe diem', men det beror nog mest på att jag nu för tiden enbart förknippar det med svartvita planscher i alltför svartvita hem.

Livsstil & fritid2016-05-24 06:45
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Men om man tar uttrycket från ett perfekt stylat hem, så är det faktiskt något väldigt fint och oftast behöver man inte ens fånga hela dagen, det räcker att ta tillvara på ett ögonblick eller en kort stund.

För några veckor sedan orkade jag inte cykla hem mellan arbetet och träningspasset och tänkte istället driva runt på stan i en och en halv timme.

Jag inleder med att kolla in bidragen i kulturhustävlingen och då jag där träffar en gammal kollega med sambo blir besöket både längre och väldigt mycket roligare än jag kunnat föreställa mig.

Tidsfördrivet för mig sedan vidare in i en butik och där, mellan en hylla med duschdraperier och badlakan, hör jag någon som säger hej. Det är en barndomsvän som jag tyvärr inte pratat med på länge, men nu finns det tid att verkligen ses och kramas. Vi uppdaterar oss om livet, skrattar högt och viskar lågt och plötsligt har vi stått en halvtimme mellan badrumsartiklarna och nu börjar det bli lite bråttom till dagishämtningar och träningspass.

Vi skiljs åt efter ännu en kram och när jag går mot cykeln hör jag hur hon hälsar på någon ny och av ren nyfikenhet vänder jag mig om – och ser ännu en barndomsvän jag inte pratat med på länge. En smärre klassåterträff har nu uppstått på Trädgårdsgatan och även om den bara varar i några minuter så är det med ett leende och en stor varm sol inombords som jag drar vidare mot det egentliga målet.

Det var en och en halv timme som jag bara tänkte slösa bort, men nu blev det istället en av veckans bästa stunder, fylld med kärlek, glädje och oplanerade möten.