87 333 kronor. Jag kan knappt tro mina ögon. Har jag lagt ut så mycket pengar på Magic?
Mer, inser jag snabbt.
Siffran jag stirrar på gäller bara alla mina inköp från privatpersoner. Lägg där till alla beställningar från USA och alla boosterpack jag köpt på Legend … siffran överstiger 100 000 med råge.
Kallsvettningar följer. Jag är ju tvåbarnsfar! Jag har blöjor och välling att köpa, för att inte tala om hus och hem … och vad ska min älskade hustru säga?
En liten introduktion är på plats. Magic; the Gathering är ett samlarkortspel i fantasyskrud som funnits sedan 1993.
I dag har spelet flera miljoner utövare. De allra flesta är riktiga fullblodsnördar som skulle ge en arm och ett ben för en komplett uppsättning ”Power 9”– inte minst det mytomspunna kultkortet Black Lotus.
För mig började det med en arbetsuppgift tagen på för stort allvar. Vintern 2011 var jag redaktör för Norrans spelbilaga. Vi fick in en gedigen låda entusiastspel. Efter lotting stod det klart att jag skulle recensera Innistrad, kortspelet Magic; the Gatherings stora höstexpansion … och jag gjorde en väldigt utförlig genomgång av spelet.
Magic var det enda spelet det året som fick ett frågetecken som betyg, med den förklarande undertexten: ”Hur ska man betygsätta ett beroende?”.
Därefter följde ett passionerat och förbjudet förhållande som bara eskalerade när jag blev förälder. Magicsamlandet blev en hemlig dörr till ungdomen, där oviktiga saker fick ta tid och inget var så himla allvarligt.
Snart var jag fast i ett slags riskbruk. Jag började skicka kontanter i brev när jag köpte kort av eftersom jag inte ville lämna digitala spår av mina transaktioner och jag lät all leveranser gå till jobbet istället för hemmet.
Jag spelade bort 5 000 kronor på Rafael Nadal i finalen av Australian Open i jakten på en riktig dyrgrip och sedan blev mitt betalkort kapat av ett gäng internetbusar när jag beställde kort från staterna.
Vilka fina minnen. Aldrig trodde jag att det skulle komma en dag när jag frivilligt skulle sära mig från mina älsklingar.
Men sedan såg jag den där siffran och hamnade på rock bottom.
Har redan tagit det första steget upp igen. Jag sålde en dryg tiondel av samlingen till en lokal samlare och spelare. Korten ska bort och pengarna ska in …
… sedan får vi se vad som händer med slantarna. Följande anteckning finns att läsa i min kalender året jag fyller 30 år: ”Äger du Black Lotus ännu? Om inte – KÖP!”
