I framtiden kommer jag vara vackrare. Då kommer jag vara rikare. Då kommer allt vara bättre. Det verkar vara en gemensam mänsklig egenskap att ständigt sträva efter det grönare gräset på andra sidan staketet. Vi vill ha det vi inte har och inser sällan värdet av det vi redan har.
Målmedvetenhet är bra och det märker jag av extra mycket bland alla de som i år kommer ta studenten med mig. Vi pluggar dag in och dag ut för bra betyg, betyg som förhoppningsvis ska leda oss till ett dugligt jobb eller en vidareutbildning. Fokusen har aldrig legat så mycket på framtiden som nu. Livet kan vara hårt för stunden, men vi vet att det finns något ljusare i framtiden.
Vi dagdrömmer om den, kämpar för den och tröstar oss med den då dagarna känns extra tunga. Men kan det vara så att all denna stress och hets inför framtiden kan vara något vi senare i livet bittert kommer ångra? Ofta får vi höra att vi har så mycket framför oss men ändå hör jag främst från de äldre människorna ”lev i nuet. Var tacksam”. Och jag förstår dem. Oftast inser vi inte värdet av en speciell stund förrän långt senare. Oftast inser vi inte hur bra vi hade det då, just i de främsta guldklimparna till minnen.
Jag kanske skulle ha njutit mer av den där romantiska båtturen med honom istället för att ha irritera mig så över alla mygg. Jag kanske skulle ha hållit hennes hand lite hårdare den där dagen vi låg på taket i solen, bara några månader innan jag fick veta att hon inte längre hade någon framtid. Oddsen må vara små och jag må låta cynisk, men morgondagen är aldrig garanterad. Vi har ett liv men tusen ögonblick. Inte ett enda utav dessa ögonblick kommer återvända till oss. De är lika unika i sig som du är på vår jord. Så behandla varje fint ögonblick som en person du får glädjas av, men aldrig får träffa igen.
Jasmine Said
Oftast inser vi inte värdet av en speciell stund förrän långt senare.