Karriärcoachens logg: Del 95 - en boning i sig själv måste man ha
”Hur många här inne har en anställning någonstans men drömmer om att starta ett eget litet företag?” Gary Vaynerchuk ställer frågan från scenen och försöker beslöja spotlighten när han räknar de uppsträckta händerna bland publiken.
”Lite över hälften. Vet ni, de flesta av er kommer aldrig att komma dithän. Varför? Du köper dum skit. Det finns personer här inne som kör en dyrare bil än de faktiskt har råd med för att imponera på personer de inte bryr sig om. Människor skuldsätter sig för att köpa kunna köpa saker som har en speciell status eller en logga som andra imponeras av, allt medan de kommer längre och längre ifrån sin dröm. Vi är så upptagna med att försöka tjäna pengar som kan köpa oss bilden av att vi är framgångsrika. Men detta har oftast ingenting att göra med vad som faktiskt ger dem själva tillfredsställelse, får dem att känna lycka. Do you know how fucked up that is?”
Ett bekräftelsebehov som mynnar ut i köksrenoveringar, utlandslägenheter och drinkbilder
Detta är liksom essensen av hur mina tankar gått under året. Hur kommer det sig att vi är hungriga på denna typ av status, att hitta den quick-fix som visar att jag är värd någonting, att jag lyckats med något?
Ett bekräftelsebehov som mynnar ut i köksrenoveringar, utlandslägenheter och drinkbilder men sällan ger den tillfredsställelse man önskat. Denna virvelvind av konsumtion, det samhälle där vi ska producera mer till lägre kostnad och med ständig tillväxt börjar få allt fler opponenter och en rikoschett torde vara att vänta. Jag, för min del, hoppar denna tävling utan vinnare och kommer att lägga min energi och mina kronor på saker som för mig mot det som verkligen gör mig glad.
Ola Magnell får sista meningen från Karriärcoachen 2019: Rulltrappan rullar. Vi behöver inte prylar, vi behöver inte skvalet. Men en boning i sig själv, det måste man ha.
Stefan Berg