Av barn och dårar får man höra sanningen sägs det, och det ligger mycket i det gamla ordspråket. Men jag skulle även vilja lägga till vänner som ska gifta sig på den listan och jag ska förklara varför.
De senaste sex åren har jag varit på tio bröllop, det senaste så sent som i lördags, och längre fram i sommar väntar ytterligare två. Alla bröllopen har varit olika. Vigslarna har ägt rum inomhus och utomhus, festerna har hållits i byagårdar, herrgårdar, festkällare och bergsrestauranger. Och oavsett om det har skett i Sorrento, Stockholm, Skelleftehamn, Järvtjärn eller Ö-viks-trakten så har de flesta paren haft en sak gemensamt: de har alla presenterat gästerna med några få, beskrivande meningar. Med tanke på hur träffande de har varit så ligger det nog en hel del tanke bakom, alternativt att de tagit hjälp av något barn eller bara varit allmänt dåraktiga. Men jag gissar på det första och om mig har man bland annat kunnat läsa följande.
Journalist och energiknippe som aldrig missar en AIK-match på Västra Stå. Gillar musik och det som hennes tatuering anger. Ogillar grönsaker.
Fråga henne om Daglösten, varför hon är emot miljön och hur AIK påverkar humöret.
Grävlingsmördare som gjort bejublat uppträdande på religionslektionen.
Pratglad, social och finurlig. Duktig på frågesport.
Love Actually-älskande sportnörd.
Snabbpratande och Ahlgrensbilartuggande som är dålig på att förlora. Fråga om att bada utomhus i tid och otid.
Säger inte nej till Håkan Hellström och sötsaker.
Om de lyckats? Ja, allt stämmer. Fast att kalla mig grävlingsmördare känns lite väl hårt, det kan på sin höjd ha varit tal om vållande.