Varje sommar sedan 2009 har jag och en kompis gjort en roadtrip genom Sverige. Vi har bilat runt hela Gotland, varit till Skåne och vänt, kört längst Västkusten och genom Dalarna, Norrbotten och Östersundsregionen.
I fjol blev det tyvärr ingen bilresa och därför var det i sommar dags för revansch, och på grund av olika semesterperioder kunde den bara bli 36 timmar lång. Valet föll utan större anledningar på Härnösand. En del kompisar var lite skeptiska, men jag kan såhär i efterhand berätta att de hade så fel.
Under våra 36 timmar sov vi kanske bort sju och la ungefär 25 timmar på att göra det som föll oss in. Det ledde bland annat till att vi via en loppis fick tips om en annan loppis som ledde oss till metropolen Mjäla. Vilket fyndställe! När vi väl var där kände jag igen ett ortsnamn och kom på att vi inte kunde vara långt ifrån en strutsfarm – alltså blev det struts till lunch. Middagen åt vi faktiskt på ett planerat ställe, men att jazz- och bluesfestivalen pågick i byggnaden bredvid kom som en total och positiv överraskning.
Nästa morgon drog vi ut till ett naturreservat och utrustade med lite för dåliga skor gick vi bland skog och klippblock innan vi nådde fram till tunnelgrottor vid havet. Hade vi förberett detta hade vi tagit med matsäck och kläder för att stanna ett bra tag i solen, men eftersom det var oplanerat fick vi nöja oss med vatten och att dela på en fruktkola som jag snott från hotellet.
Under hemfärden hade vi även hunnit spontangästa några vänner och fått både husvisning, bebismys och middag, så när jag 1,5 dygn efter resans start körde uppför Hökmarksberget i solnedgången och blickade ut över Degerträsket var jag så glad. Inte bara över den välbekanta och vackra vyn, utan också över att jag hade haft en helg som överträffat mina förväntningar i allmänhet och mina skeptiska kompisars i synnerhet.
Alltså blev det struts till lunch.