Jag gillar att åka på roadtrips. Man tar sig snabbt längre än när man cyklar och till skillnad från både tåg och flyg skymtar du inte bara intressanta saker från fönstret, med bilen kan du stanna närhelst du känner för det och därför är bilsemester lite av min grej.
Många av de senaste somrarna har jag och en kompis upplevt olika delar av Sverige med hjälp av detta fyrhjuliga fordon. Vi har ätit vansinnigt goda bruschettas under ett skuggigt träd inte långt från Fåröfärjan, besökt Ingmar Bergmans grav, tältat, gjort olagliga u-svängar och vintagehandlat i Hablingbo. Ett annat år spanade vi på Per Morbergs veranda, köpte polkagrisar i Gränna, såg trädgårdar vid Sofiero och åt fish and chips med obscena mängder remouladsås i Mölle.
Under vår Dalaresa blev det Rättviksbryggan, Dalhalla, Sundborn och bad i Västannor och på väg från Östersund hann vi med både Döda fallet och Thailändska paviljongen. Dessutom slapp vi punktering, något vi upplevt på E4 både utanför Södertälje och Luleå.
Av allt ovanstående var det väl egentligen bara tältningen och konserten i Dalhalla som var bestämt från början och där har ni charmen med hela bilsemestern: den planerade resan rymmer hur mycket – eller lite – spontanitet och upptåg man vill.
Snart ska min kompis ut på en ny, mycket längre roadtrip. Den här gången blir det med ett yngre, fräschare sällskap, men jag tänker göra mig påmind där i bilen i alla fall. Jag vet att de planerat bilresan ganska hårt så jag tänker stå för spontaniteten och skicka med en lista på saker att se, äta eller göra längs vägen, givetvis med kravet att de ska rapportera hem till mig i form av bild och film. På så sätt åker jag snålskjuts på semestern och får allt det goda, men slipper motljus, bilköer och annat tråkigt.
Elisabeth Eriksson
