De finns överallt, de där sakerna som är en självklar del av vardagen. Men så har det förstås inte alltid varit, en gång i tiden skapades de av någon uppfinningsrik person och därför bär de också på en bakgrundshistoria. Och genom ett oplanerat fynd på bokrean har jag kunnat läsa om hur några idéer tog sig rakt in i våra hem och blev svenska klassiker.
Ta Liljeholmens ljus till exempel. Jag tänder dem ofta, men hade ingen aning om att det var Aftonbladets grundare Lars Johan Hierta som efter ett Londonbesök inspirerades så till den grad att han 1839 startade Sveriges första stearinljustillverkning.
Lika lite visste jag om uppkomsten av porslinsmönstret Berså. Jag trodde såklart att det var Stig Lindberg som designat de gröna, ådrade bladen – men det var i själva verket konstfackeleven Krister Karlmark. 1960 fick han uppdraget att rita ett stilrent mönster för Lindbergs räkning och resten är svensk designhistoria.
Att det var en man vid namn Strinning som formgav den ärvda stringhyllan i mitt sovrum visste jag, men jag visste inte att han skapade den tillsammans med sin hustru och att det var ett tävlingsbidrag.
1949 utlyste Bonniers folkbibliotek en tävling där uppdraget var att skapa en enkel och tillgänglig bokhylla som fick svenskarna att läsa mer. Hur det gick med läslusten vet jag inte, men jag vet nu att hyllsuccén gjorde makarna Strinning till miljonärer.
Roligast av allt var ändå att läsa om en av mina andra bokhyllor. I vardagsrummet står nämligen ett snurrbart ställ från byns nedlagda lanthandel. Den svartvita Nivellaskylten berättar att stället förvarade strumpor från Malmö Strumpfabrik, men det signalerar inte alls att både grundaren och den tekniske chefen stupade under andra världskriget. Den sistnämnde dog när hans hjärta träffades av en kula från ett tyskt jaktplan.
Så alla saker bär på en historia och ibland är den mer spännande än man kan ana.
Elisabeth Eriksson
Hans hjärta träffades av en kula.