Julen står för dörren. Med det följer våndan över julklappsinköpen. Årets julklapp förväntas bli en robotdammsugare!
Inte på min lista.
Den beskrivs som ett måste för den som inte är någon vän av städning i allmänhet och dammsugande i synnerhet. En pryl som ”bara” kostar en handfull tusenlappar. Förhandstipparna av årets julklapp låter självsäkra.
Medan roboten morrar på under sängen så kommer vi att använda överbliven tid till att vandra ut i naturen och lukta på blommor eller lyssna på det härliga snöknarret under skorna.
Tvivlar!
Bara tanken på att ge eller få en robotdammsugare i julklapp ger mig rysningar av flera skäl:
Ett: Har vi inte kommit längre än så? Har vårt sätt att tänka inte förändrats ett enda dugg efter all information om barn som lider och människor som flyr från krig och elände? När vi vet att världen står i brand.
Två: Motivet att skaffa ännu en pryl att stapla ovanpå alla de andra sakerna i de överfulla skåpen.
Tre: Varför tokhandlar vi som vi gör när vi ändå innerst inne tycker illa om att svettas och trängas och brottas i butikerna?
Varför gör vi inget åt julhysterin?
Så till alla robotdammsugarköpare och alla andra som vilt och desperat köper överflödsprylar vill jag säga: Andas in, dra åt handbromsen och tänk efter i stället. Överväg alternativen.
Kanske kommer ni på något vettigare. Ni får en ledtråd: Det går att köpa vätskeersättningspaket till barn på flykt eller färdiga medicinpaket eller ge en slant till ett ändamål man har förtroende för.
En julklapp som tjänar omtankens goda syfte.
Finns på nätet. Man kan sitta hemma, dricka glögg, lyssna på julmusik samtidigt som man julhandlar. Känna friden sprida sig i hjärta och hjärna.
Var det inte det som var meningen med begreppet julfrid?
För vad är väl några rullande dammtussar under sängen mot ett nystädat samvete?
Man kan sitta hemma, dricka glögg, lyssna på julmusik samtidigt som man julhandlar.