Nu har jag fått smak på det – kunskapens sötma. I morse lämnade jag in den sista tentan på min allra första universitetskurs. Om allt går bra, det vill säga att tentan blir godkänd, har jag lyckats skrapa ihop 30 högskolepoäng i statsvetenskap – jippi!
Under de drygt 30 åren som journalist, fotograf och reporter, har jag dagligen lärt mig något nytt. Jag har fått uppleva mer än de flesta, allt från att fotografera nyfödda bebisar till att skriva om människor som är på väg att dö. Olycka och lycka samt allt där emellan är och har varit en del av min vardag. Yrket har givit mig en väldigt bred allmänbildning. Jag kan lite om väldigt mycket, men inte mycket om något.
All denna insikt jag fått om livet, samhället och människorna har gjort mig intresserad av att fördjupa mina kunskaper. I höstas satte jag mig på skolbänken igen och har under vintern studerat på distans. Jag har ägnat helger, kvällar och lediga dagar till mina halvtidsstudier. Det har bitvis varit jobbigt att förena yrkesarbete med studier, men det har aldrig känts betungade eller tråkigt. Varje gång jag satt mig med böckerna eller tagit del av någon föreläsning har jag känt en inre lycka och tillfredställelse. Vilken lyx att få ägna tid och energi åt något man är intresserad av.
Är du på väg att omskola dig?
Att vid 53 års ålder studera har skapat en hel del frågor från omgivningen. ”Är du på väg att omskola dig?” ”Vad ska du göra med utbildningen?” Eller också undrar de bara: ”Varför?” Nej, jag har inga andra planer än att bli lite klokare – och det har jag faktiskt blivit under det här året. Studierna har gett mig verktyg att kunna förstå samhället och omvärlden.
I dag pratar många politiker och debattörer om ett livslångt lärande. Bara för att man har passerat 50-årsstrecket är man inte slut och förbrukad. När pensionsåldern sakta men säkert höjs behöver lärandet bli en naturlig del av vårt arbetsliv. Individer kommer att behöva ta egna initiativ, men samhället måste också anpassas. Det behövs fler distansutbildningar, att studera och arbeta parallellt är framtidens modell om ni frågar mig. Dessutom behöver finansieringsmöjligheterna ses över. I dag trappas studiestödet, både lån och bidrag, ner redan samma år du fyller 47 år för att helt upphöra året du fyller 57 – det duger inte om vi förväntas jobba högre upp i åldrarna.
Studierna i statsvetenskap har inte släckt min törst efter kunskap och inte heller avskräckt mig. Till hösten ska jag läsa statsvetenskap B, om jag kommer in vill säga. Vad framtiden sedan har att erbjuda får vi se, men kunskapens väg är spännande.