Vi som nått mogen ålder tänker ibland tillbaka på vår barn- och ungdomstid. Då kan vi nog minnas hur vi efter skolan i november månad nästan dagligen tog på oss skidor och åkte till närmaste backe för att åka upp och ner, hur vi gjorde kullar i backarna och hoppade av hjärtans lust. Vi hade kul utan att någon vuxen skjutsade oss till någon slalombacke. Inte kostade det någonting heller. Och kallt var det.
I dag har vi knappt någon snö före jul och ofta blidväder med sörja och halka. Vädret tillåter allt mer sällan några vinteraktiviteter. Hur blir det med slalom och längdåkning om temperaturen tillåts öka i den takt som vi nu ser?
När man kom till Vitberget fanns det ingen lift
Jag minns hur man på 50-talet plogade en vinterväg tvärs över Skellefteälven där nuvarande Viktoriabron nu finns, till och med bussar körde över där. Vid Parkbron fanns en travbana på isen och där förekom biltävlingar också. Flygplan landade på älven och erbjöd turflygning runt stan.
Jag bodde på Sörböle och det var inte ovanligt att fara till Vitberget för att åka slalom. Med vanliga turskidor. Det fanns ingen bil i familjen, så för att komma till Vitberget fick vi åka skidor från Sörböle över älven och genom stan. När man kom till Vitberget fanns det ingen lift utan man fick trampa själv upp till toppen. Vi orkade åka några gånger i backen, sedan var det bara att åka skidor hem igen. Inga pengar eller något att dricka hade vi med oss, så törsten blev stor och när vi kom hem var också orken slut. Men tänk att få åka i en slalombacke, det var ju märkvärdigt då!
Vi kanske får återuppta egna skidtransporter igen i stället för att åka bil överallt, det är ju mer miljövänligt! Skulle vara intressant att se hur folk skulle reagera om man kom skidande genom stan! Kanske en nödvändig åtgärd för att bevara en beboelig värld i framtiden?
N’ Ove på skidtur.
Ove Wikdahl