SM-guld i Luleå. 1978 tog Skellefteå AIK sitt första SM-guld. Efter en lång väntan kunde Skellefteå AIK 2013, efter att ha besegrat Luleå på bortaplan, än en gång titulera sig svenska mästare. Foto: Lars Eriksson Foto: Lars Eriksson.
Om Skellefteå med omnejd skulle vara en sådan stor hockeyregion som alla påstår, då skulle bygdens hallar och uterinkar fyllas av ivriga och intresserade åskådare. När Burträsk, Boliden eller Medle spelar match så skulle Skellefteborna vallfärda för att se dem – men så är inte fallet. Inte ens stadslaget Lejonström fyller ishallen av beundrande åskådare. Nej, det är bara Skellefteå AIK som besitter dragningskraften och magin som kan få oss att vallfärda till ishallen. En ishall som i folkmun även kallas ”Templet”. Men ska vi vara ärliga så har till och med AIK svårt att fylla alla platser. Det var många år sedan det fanns ett lag i varje by, då kunde vi möjligen skryta om en levande hockeykultur.
Det handlar inte om hockey utan om något helt annat, vi behöver en lägereld som vi kan samlas kring. I alla tider har mänskligheten samlats runt elden för att känna trygghet och samhörighet. I vårt fall har Skellefteå AIK blivit den brinnande elden som skänker oss värme, men det har inget eller väldigt lite med hockey att göra.
Skellefteå AIK är laget som vi alla ställer oss bakom. Ingen i den här stan skulle ifrågasätta omdömet hos någon som säger sig heja på AIK, helt okontroversiellt. Hockeyn är ett givet samtalsämne när Skelleftebor möts, lika säkert som att tala om vädret.
Men att kalla det för hockeyintresse är att gå för långt. Det kunde lika gärna ha varit något helt annat. Men det måste vara något som skapar känslan av att vi tillsammans är duktiga och framgångsrika.
Hockeyelden värmer inte enbart människor som bor i Skellefteå utan strålar sin värme ut i landet och vidare ut i världen. Människor med rötterna i Skellefteå bär med sig kärleken till AIK, oavsett var de har slagit ner sina bopålar. Puben Papagallo på söder i huvudstaden är samlingspunkten för medlemmarna i North Power Stockholm. Där träffas de, ser matcher och värmer sig tillsammans.
Nu ska ni inte misstolka detta och tro att jag ogillar hockey. Nej, jag tycker det är bra att vi har en gemensam kraft som ger oss energi, samhörighet och identitet. Låt lägerelden brinna och låt gärna Skellefteå AIK vara bränslet i vår gemensamma eldstad.
Det handlar inte om hockey utan om något helt annat.