”Du måste vara ett medicinskt under! Jag har aldrig tidigare sett någon med så bra värden men med så uselt resultat på konditionstestet.”
Jag har levt länge på den kommentaren, en kommentar som fälldes till mig för många år sedan vid en hälsokontroll. Åren har gått och nu var det dags för en ny koll av hälsan och jag kan bara konstatera, förfallet är monumentalt!
Jag hade naturligtvis hoppats på att vinterns skidande efter toppfågel på något vis skulle ha gett mig en uppsida, men icke. Tydligen så krävs det att man ska anstränga sig till den punkt att man känner puls, kroppen svettas och andningen blir snabbare. Och dit har jag aldrig släppt det under jakt. Orsaken är enkel; blöt av svett börjar man frysa snabbare när man stannat av. Att huttra av köld är ingen bra förutsättning när tjädertuppen plötsligt sitter där i topp på 150 meter.
Plötsligt lyser jag upp, en av frågorna handlar om min alkoholkonsumtion. Ganska stolt talar jag om att den ligger en bra bit under 2 cl i månaden. Snabbt inser jag dock att det finns en annan dryckesvana som inte är hälsosam för en 58-åring. Den snälla sköterskan konstaterar,”Din benstomme har ju vuxit klart så att konsumera 10 liter mjölk i veckan är kanske inte optimalt.”
Tydligen så krävs det att man ska anstränga sig
Men kall mjölk till köttbullarna, kall mjölk till pölsan, kall mjölk till ljusugnsbrödet om kvällarna, finns det något godare än kall mjölk? Snabbt börjar min hjärna kalkylera på alternativ till att plocka bort den älskade drycken. Men det kommer inte att bli motion i form av ett löpband inomhus med en TV i blickfånget, det får bli min ryggsäck istället.
Så ser ni en grå herre som stånkande och i rask takt promenerar genom stadens gator, kånkande på en tung ryggsäck, så har han inte rymt från någon inrättning. Det är bara undertecknad som med motion varit och handlat kall mjölken.
Mikael Karlsson