Det piper till i min telefon, det är ett sms från Postnord. Jag tänker att äntligen har försändelsen jag väntat på från min son i södra Sverige kommit. Jag öppnar sms:et i tron om att där ska finnas ett referensnummer hos närmaste ombud.
Men det visar sig vara ett sms där Postnord meddelar att mitt paket fastnat i sorteringen på terminal. Det har fastnat där på grund av att det varit för lågt frankerat. Och handen på hjärtat, hur många av oss föräldrar med vuxna ungdomar kan inte se den situationen framför sig? Jag läser vidare i det sms jag fått, de vill att jag sätter in en mindre summa pengar för att paketet skall släppas lös för sin fortsätta resa mot Skellefteå.
Plötsligt stinger det till av norrländskt ifrågasättande, skulle verkligen grabben min skicka ett paket och frankera det för lågt? Ombudet där paketet lämnades in borde rimligtvis ha sett till att paketet haft tillräckligt med ekonomisk täckning. Håller jag på att bli lurad av digitala bedragare?
Plötsligt stinger det till av norrländskt ifrågasättande
Jag läser misstänksamt om det sms som kommit. Där och då är osäkerheten dock så pass stor att jag tvingas ringa Postnord. Javisst, redan i telefonkön så får jag ett meddelande om att det just nu förekommer bedrägeriförsök av den här sorten i stor skala. Jag var en knapptryckning bort från att förmodligen få hela mitt bankkonto länsat, en knapptryckning bort från att mitt kontokorts nummer hamnat i kriminell ägo.
Jag har ofta tänkt när jag läst om bedrägerier, hur godtrogna vi människor ofta är. Men också att man borde ha haft insikten att man håller på att bli lurad. Jag inser nu, att det inte är så lätt att avgöra det alla gånger i stundens hetta.
Kanske visste bedragarna att jag väntade på paket, kanske inte, oavsett vad så är det aldrig skadligt att backa en stund och ställa sig frågan: Varför?
Mikael Karlsson