Tänk dig att du är på en fest, en middag eller någon annan tillställning där du inte känner speciellt många av de övriga gästerna. Vad gör du då? Jag siktar i alla fall ganska omgående in mig på en person eller en grupp människor som verkar trevliga och sedan börjar jag ställa frågor, typ var de bor och vad de jobbar med. Sedan brukar resten lösa sig.
Under sommaren var jag på många sammankomster där jag var den mest okända, och jag kan meddela att fler än jag pluggat in de ovanstående standardfrågorna. Min sysselsättning har kommenterats med ord som ”spännande” och ”roligt”, men svaret på bostadsfrågan möttes, precis som vanligt, av ett ”Va?” eftersom att jag alltid svarar Skellefteå med tillägget ”… fast jag kommer från Daglösten”.
Trots att många längst Norr- och Västerbottenskusten någon gång har passerat genom byn så är den för de allra flesta helt okänd, och jag kan inte klandra dem. Det är ju en pärla, men som alla vet så är ofta de finaste pärlorna också de minsta, så det är inte konstigt om de missat ortsskylten. Har man däremot en gång hört namnet brukar det fastna av någon anledning. En långväga klasskompis tycker att det är ett av Sveriges finaste ortsnamn, en gammal kollega var vänlig nog att upplysa mig om att han först tänkte på löss och sen på mig varje gång han åkte förbi och en av mina närmaste vänner har gett mig ett karthalsband där berlockens mitt utgörs av mitt hjärtas centrum: Daglösten.
Mycket passande hade jag just det smycket runt halsen när en kille helt missuppfattade namnet för en månad sen. Musiken i festlokalen var hög så samtidigt som jag rättade honom lutade jag mig fram och visade halsbandet.
Så nu vet han inte bara namnet, nu vet han var byn ligger också: mellan Övre Bäck och Önnesmark. Och det kan väl inte vålla några frågetecken?