Att översätta är nästan en omöjlig uppgift. Ett talande exempel är när Vibeke Emond tog sig an Bashōs En färd i det inre av landet. Hur importerar man en japansk haiku-klassiker, fylld till bredden av symbolik och mångbottnade ordlekar som vi begränsade till svenska inte förstår?
Hon gjorde det, sjutton stavelser i stöten.
Ett bättre exempel är ”Kom ketchup så går vi”. För er som inte vet kommer denna replik från engelskan. Där säger den oskadda tomaten ”catchup” vilket löst översatt betyder både ”sluta såsa och kom hit” OCH den kända såsen. Hysteriskt!
Varför bytte inte hen ut tomaterna i konstnärligt syfte?
Men vad gör översättningen? För oinvigda läses den som ren nonsens och man måste fråga sig; Varför? Varför bytte hen inte ut tomaterna i konstnärligt syfte? Kanske att en påkörd paprika säger ”Ajvar det gör ont”, eller en orolig potatis som frågar ”Hur mos det?”.
Såklart, vi äter mest ketchup i världen. Det var klokt att vara grundtexten trogen och behålla det röda guldet. Men är det därför skämtet är så populärt? För vårt vurmande till tomat, ättika och socker?
Jag lärde mig att vår kära ketchup tillika premiss fick sitt genombrott i Sverige på 50-talet, och då föll bitarna på plats för mig. Följ med på en resa till 60-talet. Bytet till högertrafik stundar och medborgarna oroar sig för det oundvikliga kaoset. En anglofil vill lätta på trycket och drar en vits hen hörde i Nashville. En vits om trafik och en ny, populär sås.
Översättningen har ingen riktig poäng, och hade fallit platt alla andra epoker. Men detta är under absurdismens storhetstid, Samuel Beckett och Lasse O Månsson lyser på kulturhimlen. Att Inget betyder nått ÄR poängen.
Detta skapade den perfekta stormen och vitsen blev ett fenomen, som i stunden gav människor hopp och i slutänden troligtvis satte Palme på statsministerposten.
Tack för skratten och ditt martyrskap, tomaten.
Marcus Andersson