Samhällsbygge. I skolan skapas framtidens demokratiska medborgare. Foto: Lars Eriksson.
Det duger inte att som medborgare i ett demokratiskt land sitta på läktaren och bara gnälla. En demokrati kan endast leva och frodas i ett samhälle där invånarna är kunniga och beredda på att ta ansvar för utvecklingen. Det är vi som väljer våra politiska företrädare, därför har vi också de politiker vi förtjänar. Jag anser att de allra flesta svenska politikerna är hederliga och vill väl. Men vi kan se att allt fler ifrågasätter och i vissa fall även tar avstånd från både systemet och människorna i det – en oroväckande trend.
Nu är det hög tid att vi påbörjar ett demokratiskt kunskapslyft. Ett kunskapsfrö som sås och börjar gro i skolan för att sedan sprida sig vidare ut i hela samhället.
På de nio åren en svensk elev går i grundskolan hinns det med ungefär 7 000 timmars undervisning. Av dessa timmar är ämnet svenska ungefär 1 500, matematik drygt 1 100 och engelska cirka 480 timmar. I dag delar de samhällsorienterade ämnena geografi, historia, religionskunskap och samhällskunskap på 885 skoltimmar. Vilket ger dem ungefär 214 undervisningstimmar var – en bedrövligt låg siffra om ni frågar mig.
Min bestämda uppfattning är att de samhällsorienterade ämnena i allmänhet och samhällskunskap i synnerhet måste få större närvaro i grundskolan. Det är under dessa lektioner förståelsen för vårt geniala, men bräckliga system väcks. Kunskapen om hur samhället fungerar och varför världen ser ut som den gör är grundläggande för att vi ska kunna vara konstruktiva demokratiska medborgare. I förlängningen är det vår enda garant för att demokratin ska kunna överleva.
I USA har vi fått se hur bräckligt det demokratiska systemet kan vara om inte alla engagerar sig. Valdeltagandet i det senaste presidentvalet var 55 procent. Vilket innebär att bara en fjärdedel av de amerikanska väljarna hade lagt sin röst på Donald Trump. Här faller en oerhörd skuld på alla människor som faktiskt inte gjorde sin demokratiska plikt och röstade. Men om det nu skulle vara så att mer än hälften av folket verkligen vill ha Donald Trump som sin president så är det bekymmersamt, men inte fel. Befolkningen i en demokrati kan nämligen välja viken ledare de vill, men då är det också viktigt att alla har varit delaktiga i beslutet och förstår vad de röstat på.
Demokratin är inte perfekt, men alternativen är betydligt sämre. Nu gäller det att stärka och i förlängningen rädda vårt geniala statskick. Min uppmaning är därför: Stärk undervisningen i samhällskunskap och gör det rejält, minst en fördubbling av undervisningstiden.
Nu måste vi alla hjälpa till med det demokratiska kunskapslyftet – innan det är för sent.
Engagemang