I dag tar vi bara upp mobilen och knäpper ett kort. Bilder som vi sedan ögonblickligen kan publicera på olika plattformar, till exempel Facebook eller Instagram. Snabbt får vi respons i form av hjärtan och tummar. Det enkla och snabba arbetsflödet har tyvärr även tagit bort en del av charmen med fotograferandet – magin är borta.
Fotograferingskonsten har under större delen av sin utveckling varit en komplicerad och långsam process. Tittar vi tillbaka i historien hittar vi camera obscura, ett mörkt rum, som föregångaren till dagens kamera. Med ett litet hål i ena väggen släpptes ljuset in och framträdde som en uppochnedvänd bild på motsatta sidan av rummet. Redan på 300-talet före Kristus beskrev Aristoteles fenomenet med ljuset i det mörka rummet. Men det dröjde till 1500-talet innan de första konstnärerna använde tekniken för att skissa av bilderna på väggen. 1826 tog utvecklingen ett rejält skutt när fransmannen Joseph Nicéphore Niépce tog det första fotografiet med hjälp av tennplåt som var belagd med asfalt, fotografikonsten var uppfunnen. Det måste ha varit ett magiskt ögonblick.
Det var just den magin att kunna fånga världen i en liten låda som gjorde att jag som 12-åring i mitten på 1970-talet började fotografera. Att försöka tämja ljusets magiska kraft var utmaningen och när det väl lyckades infann sig en enorm tillfredställelse. Fotograferandet med ljuskänslig film i kameran krävde total närvaro i nuet. När man väl hade lämnat platsen och kommit hem var det för sent att göra något åt resultatet. Det var ovetskapen om vilka bilder man hade fångat som var en stor del av fascinationen. I dag har den digitala fotografen full koll på vilka bilder som finns registrerade i kameran eller mobilen.
Väl hemma i labbet började det kreativa hantverket med att ta fram bilderna, först framkallning av filmen sedan kopiering. In med negativet i förstoringsapparaten, justera storleken på bilden, ställa skärpan, avgöra kontrast och välja hårdhet på fotopapperet för att till slut belysa papperet samt eventuell skuggning och efterbelysning av delar av bilden. Mer ljus – mörkare bild. Mindre ljus – ljusare bild. När bilden sedan långsamt växer fram i framkallningsskålen kommer sanningens ögonblick.
Det var i den oansenliga skålen med kemikalier som magin med fotograferandet skapades. Den digitala tekniken är fantastisk, men inte alls lika spännande. För mig är fotografering fortfarande roligt, till och med livsnödvändigt – men den magiska känslan är tyvärr borta.
Det var i den oansenliga skålen med kemikalier som magin med fotograferandet skapades.