Det fanns en tid då bussresan in till Schtaan var evighetslång. Speciellt om den föregicks av en väntan i spöregn, vindar från istiden eller snöstorm.
Allt roligt fanns var-som-helst-utom-här. Alla möjligheter var mycket större någon annanstans.
Så jag tog mitt pick och pack och drog söderut. Till trånga studentrum, till allt roligt, till större möjligheter. Till nytt folk som varken kände till "parisare", "he" eller "snöra bort". De skrattade åt att jag påpekade bristen på granskog, jag skrattade åt att de aldrig varit längre norrut än Sundsvall och trodde att de visste något om någonting. Och så blev vi bästa vänner.
Det blev några fina, lärorika och utvecklande år. Men när majoriteten flyttade till huvudstaden efter examen, då vände jag norrut igen. Jag hade äntligen fattat att livet är mycket bättre här. Jag tog några extrapoäng i kurserna "packa som en tetris-expert" , "formulera en bostadsannons eller sju" och utvecklade en fobi mot flyttlådor innan jag hittade ända hem till ett hus utanför Schtaan. På platsen som den här krönikan började.
Men eftersom hus > lägenhet kan hemmet inte längre kretsa kring sängen, som hittills tjänat som; mat- sov- tv- och arbetsplats. Likt en hyperaktiv ekorre samlar jag nu på mig allt från gamla postskåp till bäddsoffor med platser för kommunens samtliga Marklunds. Och en snickarbänk.
Tydligen har jag inte lärt mig någonting alls av livet i kappsäck. Eller så har jag bara bestämt mig för att göra det omöjligt för någon att någonsin flytta på mig igen.
Tro mig – jag vet hur det är att stå i en butik och hitta en sällsynt skatt. Att fynda på rea. Hur det alltid går att hitta en anledning som rättfärdigar klicket på knappen "lägg i varukorgen".
Därför har jag inte heller tänkt komma med hycklande pekpinnar från min höga häst eftersom alla, oftast, gör så gott de kan. Men kanske kan jag dela en insikt med er.
Vi har mer än vi behöver. Ofta skaffar vi oss ännu mer. "Villhöver" blir ett nyord vilken sekund som helst.
Och: Valen. Vi. Gör. Spelar. Roll.
Oavsett om det handlar om värmen i ditt hus eller de senaste inredningstrenderna är det aldrig för sent att rannsaka sig själv, sina val och vad de har för påverkan.
Det börjar med dig. Och mig.
