Maten borde vara det minst komplicerade i våra liv. Vi är lyckligt lottade och bor i ett land som faktiskt inte har några problem med att mätta sin befolkning, här råder ingen hungersnöd. Maten borde alltså inte vara något vi gick omkring och bekymrade oss för, men för många har den blivit det mest ångestladdade vi har i vår vardag.
Hålla sin vikt eller gå ner i vikt – äta ekologiskt eller närproducerat – inte äta kött eller bara äta kött – fettsnålt eller fettrikt – valen är många och svåra. Vilken väg ska vi ta? Förvirringen är total. Men det största problemet är att maten får oss att må dåligt. Det är inte vad vi stoppar i mun som framkallar mest illamående, utan det är det dåliga samvetet som skapar störst oreda. Hur vi än gör med maten så gör vi fel.
Förr var det enkelt, följde man bara kostcirkeln och praktiserade tallriksmodellen så gjorde man rätt. Då fanns alla förutsättningar att leva ett gott och långt liv. Men nu finns en uppsjö av dieter som lovar oss lycka och välmående. När den ena dieten förespråkar att vi ska vara sparsamma med fettet säger den andra att vi visst kan äta fett, och det hur mycket som helst. Kostråden spretar och ger oss helt olika bilder av hur hälsa och välmående ska uppnås.
En av de mest populära dieterna är LCHF där man tillåts äta kött, fisk och feta mejeriprodukter utan att ha dåligt samvete. Man ska däremot undvika kolhydrater i alla former. Här är potatis, pasta, ris och bröd något man bör hålla sig borta från. Inget för mig måste jag erkänna. Jag älskar nämligen pasta och potatis, dessutom tror jag att vi bör minska vårt intag av kött. Varken våra kroppar eller miljön klarar av en långvarig och hög konsumtion av dessa livsmedel.
Sedan har vi gruppen som av olika anledningar förespråkar en köttfri kost – varken biffar, korvar eller kycklingar på tallriken – utan bara livsmedel från växtriket. Här gäller det att vara extra noggrann så att man får i sig tillräckligt med proteiner. Det här är en diet som vi förmodligen mår ganska bra av, på både kort och lång sikt. Dessutom finns det stora möjligheter att vår miljö kan hantera en sådan kosthållning. Men även denna diet går bort för mig. Jag gillar nämligen kött alldeles för mycket för att helt avstå detta livsmedel.
Nu tycker jag det är dags att vi skippar alla dåliga samveten. Vad är det för fel på kostcirkeln och tallriksmodellen? Inget, om ni frågar mig. Det finns ett begrepp som jag fastnat för, ett förhållningssätt som åtminstone jag kan leva efter – flexitarian. Ena dagen äter jag helt vegetariskt för att nästa dag ha lite kött på min tallrik. En varierande kost som får mig att må bra. Eftersom jag äter betydligt mindre kött nu än tidigare så är jag också beredd att betala lite mer för maten. Jag kan unna mig bättre råvaror som är närproducerade och förhoppningsvis nyttigare för både mig och miljön.
Det inte vad vi stoppar i mun som framkallar mest illamående utan det dåliga samvetet skapar störst oreda.