Olika. Alla är vi olika, vilket innebär att ingen är normal. Foto: Hasse Holmberg/TT Foto: Hasse Holmberg / TT.
Jag är gift, har arbete, ordnad ekonomi samt riktigt bra vänner. Ett normalt liv kanske någon skulle utbrista, men vadå normalt? Jag och min hustru har fyra barn, är det normalt? Nej, knappast. Är mina barn normala då? De är kreativa och intelligenta människor. Det finns många likheter mellan dem, men olikheterna gör dem till egna individer. Därför är det orättvist att kalla dem normala eller för den delen onormala. De är helt enkelt unika – precis som alla andra människor på vår jord.
Men vad är då normalt och varför använder vi ordet i så många sammanhang. Synonymer till ordet är bland annat: vanlig, gängse, genomsnittlig och ordinär. Vem vill vara genomsnittlig eller ordinär? Inte jag i alla fall.
Tar vi oss en titt på statistiken kanske vi kan reda ut vad som är normalt. I SCB:s statistiska årsbok från 2014 så kan vi läsa att normalföräldrarna har två barn. Om vi ska vara riktigt korrekta så har normalkvinnan 1,96 barn medan normalpappan har 1,56 barn och just så precisa kan vi inte vara för då blir det normala riktigt onormalt. Mamman heter Andersson i efternamn och pappan Johansson. Barnens namn är Filip och Julia, 14 respektive 11 år. Borrar vi oss lite längre ner i statistiken så ser vi att deras ”normala” beteende är att varje vecka äta 1,2 kilo godis samt att proppa i sig 1 kilo fikabröd.
Vänta nu, jag känner inte till någon familj som stämmer in på den här beskrivningen. Är verkligen det normala normalt?
I statistiken kan vi även utläsa att kvinnan är den i familjen som lägger mest tid på städningen av hemmet. Samma sak gäller matlagningen, kvinnan tillbringar betydligt mer tid vid spisen än vad mannen i familjen gör. Kan vi då säga att det är helt normalt? Om vi svarar ja så antyder vi samtidigt att vi tycker det är okej. För i begreppet normalt ligger en värdering om att det normala är något bra.
Obehagligare blir det när vi delar in mänskligheten i normala och onormala människor. Vem har rätt att sätta sig till doms över någon annan människa och kalla hen för onormal, eller för den delen normal? Ingen om ni frågar mig. Vi är alla fullständigt onormala och det ska vi vara stolta över. Om alla människor var lika skulle vi sluta utvecklas. Olikheterna gör att vi hela tiden tvingas ifrågasätta våra egna fördomar och beteenden – vi utvecklas. Mångfald kallas det och ger krydda till våra liv. Nu begraver vi begreppet normal och ser varandra som unika och spännande medmänniskor.
Ha inte mage att kalla mig normal – jag är den jag är och det står jag för.
I mina ögon kan ingen människa vara normal