Semester. Ordet sätter igång ett flipperspel av associationer. Det smakar sött i munnen av jordgubbssaft och glassar. Av lättjefylld ledighet, med sovmorgnar och all-tid-i-världenkänsla.
Semester ger helt andra kopplingar än ord som ”kompledigt” eller föräldraledigt.
Något obestämt, oförutsägbart och spännande.
Oförutsägbart? Kan förstås diskuteras. Alla man möter pratar om vädret. Det gjorde man också i fjol, men i år pratar vi om både fjolårets och årets väder. Samtidigt och i nämnd ordning. Ett samtalsämne som dock är bra eftersom det underlättar alla former av kontakt.
Vädret har ingen betydelse för själva semestern. Felet är att vi målar upp bilder i förväg. Om badning, solning och långa utekvällar utan mygg.
Om man bortser från dessa vanföreställningar, kan man faktiskt uppleva rätt stora saker på semestern. Låt mig berätta om mina första dagar:
Jag rensade i trädgården. Tusentals grässtrån stack upp på platser där de inte hörde hemma. Jag drog sålunda upp dem med roten. Ett och ett. Långsamt och metodiskt. Och fann mig i en sorts samklang med blomrabatten under denna långsamma, nästan meditativa sysselsättning.
Jag bakade bullar, det hör inte till vanligheten, ska sägas. Formade varje bulle till ett snirkligt konstverk. Degen jäste till femdubbel storlek.
Jag provade ett Youtube-tips. Och fann till min stora häpnad att det funkar med coca-cola och bakpulver för att rengöra ugnen. I glädjen över denna revolutionerande upptäckt gick jag loss på allt annat i köket som behövde poleras. Vilken grej!
Jag grävde upp maskrosrötter efter att ha hört hur bra maskrostinktur ska vara för högt blodtyck.
Fast jag tänker mig att blodtrycket vid det här laget lagt sig tillrätta i normala nivåer.
Det var som att ha vaknat efter en försovning. Att i en omtöcknad plötslighet upptäcka allt som redan finns där; väntande som en cykelkedja på att sättas i långsam, maklig och taktfast rörelse.
Semesterrörelsen.
Det var som att ha vaknat efter en försovning.
