På golvet står mina vita sneakers, ett par Filippa K i läder. De andas både business och fritid – avslappnade men ändå seriösa. Men när jag knyter den ena skon ser jag hur slitna de är. Under de sista månaderna har de genomgått en förvandling, från propra skor till ett par som borde slängas.
Det är som livet självt, tänker jag. Kroppen är fortfarande i funktionsdugligt skick. Men så plötsligt en dag blir jag för gammal. Innan jag kasseras kanske jag får vara kvar ett tag till och användas som slit och släng åt mina barn. Intrampad, skön och med livets vägar under sulorna.
Tankarna avbryts tvärt av min fru. Hon undrar om jag har kläder till Alvargalan, där mitt företag är nominerat. Jag vet att det blir som vanligt – jag köper något jättedyrt någon timma innan, i panik. De tighta byxorna, upprullade ovan anklarna, som jag hade på en annan gala har aldrig mer använts.
Köpa byxor som bara vältränade 20-åringar bär upp
Det borde finnas stilvakter i butikerna som pratar förstånd och förklarar att ”du begriper väl att du någon timma innan är överladdad och inte tänker klart. Du vill kanske vara wild and crazy och köpa ett par byxor som bara vältränade 20-åringar bär upp, eller Brad Pitt. Men sluta!”.
Jag har svårt med det klassiska näringslivsplagget, kostymen. Är mer en Rockbjörnen-kille. Eller nu ska vi inte överdriva. Här ser du en nörd som tog på sig det mamma köpte åt honom alldeles för långt upp i åldrarna.
Under mina år som nöjesjournalist fick jag ändå vara med på olika galor och känna brisen av stilsäkra tyger mot modesäkra stjärnors hud. För att passa in kunde det räcka med vita sneakers mixat med en gammal Helly Hansen använd i skogarna kring Gärdsmark, som lika gärna kunde ha varit vintage från en unik butik på Söder. Då kunde jag få en high five från någon skön artist.
Men jag ser ändå fram emot att handla något onödigt i panik i år, kanske leder det till ett impulsköp av nya skor.
Jonas Andersson