Det hörs ett vrål från våningen ovanpå. Sedan börjar han att grina.
Jag skyndar mig dit med mina spänstiga tennisben som motor. Tennis kan för övrigt vara världens roligaste sport, och jag tror att det har gett mig snyggare vader.
Jag springer uppför trappan och tar vartannat steg. Som vanligt knarrar fjärde och sjätte steget. När jag kommer fram grinar han ännu mer. Med panik i rösten. Det är en gråt som hackar
Han kippar efter luft och tar sats mellan attackerna. Ansikten vittnar om ett trauma innan han kastar sig hastigt in i kudden igen, där tårarna får ett mjukt ställe att landa på.
Pappa, jag vill kramas. Jag håller honom tätt i min famn. Länge. Ihopkurad med ena örat mot mitt hjärta. Jag hoppas att det ger trygga slag.
Min älskade son.
Han har feber. Jag känner det på hans panna. Men den här gången var det bara en mardröm. Det var ett läskigt öga, och efter en stund kom det fram en kant. Bakom den var en gubbe som såg hemsk ut.
Och likadant var det natten innan, berättar han uppgivet. Men nu var det kanske ännu läskigare.
Om det finns en topplista på finaste meningar, så använder jag en av dem nu.
Du behöver inte vara rädd. Eller om vi ska analysera det närmare. Det är orden ”behöver inte” som tilltalar mig så mycket. Situationen bjuder in till ett val.
Min son är rädd, men han behöver inte vara det, för det är inget farligt som händer längre. Nu är det över, det kommer att ordna sig och han kan känna sig säker igen.
Det andra alternativet vill jag inte ens prata om. Det är obehagligt. Som ondskan själv.
När du måste vara rädd och inte kan värja dig. Kanske efter att ha fått ett svårt sjukdomsbesked, är med om en olycka, ska skilja dig eller är mitt i ett krig.
Då är valet borta.
Jonas Andersson
Orden'behöver inte' tilltalar mig så mycket. De bjuder in till ett val.