Mina lätta löparskor knastrar mot marken på den slingriga gångvägen. Underlaget är slask som blivit hårdare framåt kvällen. Ändå är det fortfarande plusgrader. Därför funderade jag på om värmeväxlaren verkligen behövdes den här träningen. Mojängen förvandlar inandningsluften från kall till varm. De flesta använder den bara när det är väldigt kyligt, men för mig sparar den luftstrupen även när det är runt noll.
Den ser ut som ett munskydd, likt de så många har på sig i rädsla för corona-viruset. Men det påminner också om kannibalen Hannibal Lecters käkmask. Dessutom väser den när jag andas. Så pass att den som inbillar sig skulle kunna tro att jag var på jakt efter hen på den mörka gångvägen, för att styckmörda och sedan steka hen i en panna.
Men den här kvällen har det rapporterats om de första fallen corona-smittade i Västerbotten. Så jag är mest oroad över det förstnämnda. Någon kan tro att jag är smittad, redo att springa ikapp för att hosta dem i ansiktet. Eller så tror kanske någon att jag är vettskrämd för smittan. Därför tar jag raskt av mig den när jag möter en granne i en av backarna. ”Titta, det är bara en värmeväxlare”.
Någon kan tro att jag är smittad
Hemma fortsätter rapporteringen om corona-viruset. I kommentarer vädrar folk sitt missnöje. En undrar varför de smittade valt att åka till ett område där det pågår ett utbrott. ”Man slutar aldrig förvånas över hur korkade människor är…”. En annan skriver: ”Folk skulle resa även om digerdöden kom på återbesök”. ”Folk är tokiga med sitt resande”. Jag ger en like. Människan flyger sönder vår jord. Var är solidariteteten? Mot de som kan smittas, men även mot miljön och moder jord? Killen som skriver att människor är korkade är något på spåren. Det sägs att om insekterna, som vi håller på att utrota, dör så dör också vi. Men om människan dör ut så kommer jorden blomstra.
Jonas Andersson