En dålig dag. Vi har alla en sådan. Och visst, ofta tänker jag på att andra har det så mycket värre.
Det är bra att ha perspektiv, men det gör det inte förbjudet att må dåligt och riktigt ogilla sitt liv för en dag.
Min morgon började på sjukhuset. Efter en lång väntetid blev det dags för en injektion med radioaktiva substanser mot min hyperaktiva sköldkörtel. Efter flera glas vatten och cirka 40 minuter senare ligger jag på röntgen.
Därefter missar jag min buss till Stratford och får vänta 15 minuter i spöregn. När jag väl sitter på bussen börjar bieffekterna slå till.
Kroppen blir varm, jag känner hur temperaturen stiger, det bränner i halsen och jag blir illamående.
Jag känner mig svag och ofokuserad och dyker upp alldeles för sent på jobbet.
På vägen hem är alla gatuljus släckta och i mörkret vid tunnelbanestationen trampar jag fel och gör illa foten.
När jag sitter på tåget igen dör batteriet på mobilen och istället för att dunka musik i öronen sitter jag otåligt och lyssnar på folks hostande, nysningar och snörvlande.
Jag ger upp och blundar då det är så mycket lättare än att sitta och titta och försöka undvika blickar.
30 minuter senare vaknar jag och inser genast att jag missat min avstigning med fem stationer.
När jag byter tåg är det så mycket människor ombord att jag står upptryckt mot ett fönster medan två småbarn strax intill mig skriker oavbrutet i minst tio minuter.
Dagen fortsätter i samma stil, men när jag kommer hem och stänger dörren bakom mig drar jag in ett djupt andetag.
Mitt liv är fantastiskt och jag har en massa grymma grejer att se fram emot under det nya året 2018.
Men i dag drar jag ner gardinerna och dyker under täcket.
I morgon är en ny dag.
Jasmine Said
Kroppen blir varm, det bränner i halsen och jag blir illamående.