Jag känner en kvinna som levde majoriteten av sitt liv med ”gräset är grönare på andra sidan”-syndromet. Det var en dag när jag som yngre tonåring klagade över allt jag inte hade som hon satte mig ned och berättade om det hela.
Hon berättade om hur hon i tjugoårsåldern hade ett mediokert jobb med världens trevligaste jobbkamrater, men lönen var inte fantastisk - så hon drömde om en mer etablerad titel med extra nollor på lönechecken.
Hon berättade om hur hon hade varit tillsammans med samma man i över sex år och hur de hade fastnat i en tråkig rutin av endast filmkvällar i sina mjukisbyxor - så hon drömde om en mer spontan och fartfylld man.
Hon berättade även om hur fascinerad hon var av modern teknologi och hur hon hellre ville ha en liten robot än hennes högljudda katt - så hon drömde om artificiell intelligens och lampor som släcks när hon klappar händerna.
Allt hon ville ha hade hon nu bytt ut.
Flera år senare hade hon åstadkommit allt hon drömt om. För ett tag var lyckan obeskrivlig - tills hennes mentala hälsa började svikta i en otrevlig och krävande arbetsmiljö.
När hon kom hem efter jobbet bad hon Siri att slå på hennes favoritlåt, men vad hade hon inte gjort för att få höra den bortgångna katten jama igen? I slutet av kvällen satt hon där ensam i soffan och försökte få tag i sin spontana nya pojkvän som ännu en gång skulle bli sen. Allt hon ville var att mysa i soffan framför en film.
Allt hennes drömmar hade resulterat i var ensamhet och allt hon nu ville ha hade hon redan bytt ut mot ett ekande tomt ideal.
Den personliga berättelsen lärde mig att uppskatta det jag har mer, och förhoppningsvis kan den göra detsamma för dig. Så nästa gång du känner dig lite sotis över något du ser på sociala medier, kom ihåg att allt är inte som det verkar vara.
Jasmine Said