Något jag alltid funnit intressant är människors plötsliga behov av att ändra på sitt utseende, speciellt för oss kvinnor. När det vankas sommar bleker vi slingor i håret och när dagarna blir kortare slänger vi in en mörk hårfärg.
När vi går igenom uppbrott från partners är det inte helt ovanligt att vi klipper av lockarna och inköper en helt ny garderob med plagg vi aldrig vågat bära förut. Det är nästan som att vi tror att vi kan klippa av sorgen.
Jag har inte all fakta vad gäller det psykologiska bakom detta, men jag vet att något med förändring av vad vi ser i spegeln hjälper oss genom svåra tider. Ju mer annorlunda vi ser ut, desto mindre påminner vår fysiska estetik om vårt förflutna.
Drastiska och snabba förändringar kan få oss att känna oss ur kontroll, men när vi väljer att köpa de där läderbyxorna som får oss att känna oss som Sandy från Grease så tar vi tillbaka lite av den där kontrollen.
När jag var 20 gick jag igenom ett rätt tufft uppbrott och detta resulterade i att jag med min kära vän Andrea tog en tripp till Rusta och köpte över 5 hårblekningsförpackningar.
Vi slängde in förpackningar till mitt hår var officiellt blont
Hemma hos henne började vi blekningsprocessen där mitt hår gick från svart till brunt till orange till gult. Jag vägrade acceptera mitt kycklinghuvud, så vi slängde in förpackningar till mitt hår var officiellt blont. Detta hände självfallet inte utan att mitt hår föll av. Efter ett hjärtekross börjar läkandet och detta kunde representeras av mitt hår, för hjärtat tog ett helt år att läka ihop och det gjorde även mina hårtoppar.
Trots att jag kände mig otroligt ful efter denna spontana förändring så lyckades jag dock skratta genom tårarna med mina vänner. Vi bleker sönder varandras hår men vi står även där med glassbunkarna och vinflaskorna när vi behöver det som mest.
Jasmine Said