Min kalender är full med små noteringar om livet.
Med en speciell svart penna, alltid samma penna, skriver jag ner det som händer och det som ska hända.
Med bokstäver och figurer och kringelikrokar blir mitt liv nedtecknat och dokumenterat i en kalender med ett svart läderyttre.
Jag skriver ned det mesta, inte för att jag måste utan, för att jag vill och för att jag mår bra av det.
Det är ord om det stora och ord om det lilla i livet. Där står tiden för cellprovet och mammografin som jag aldrig skulle missa att ta och göra samt var jag ska träffa kompisarna på efterlängtat onsdagsfika.
Där finns även en massa anteckningar som har med jobbet att göra. Dit jag ska och det jag ska göra och sådant som jag inte får glömma. Kom ihåg, kom på och missa inte.
Men i alla dessa praktiska anteckningar ryms även alla ord om det som jag väntar på och det som jag längtar efter.
Jag är nämligen en person som alltid vill ha något som jag kan se fram emot och längta efter.
Jag väntar alltid på solen och längtar alltid efter vår, men kan även bli varm i hjärtat av tanken på en februaritorsdag och en tevekväll tillsammans med de som är viktigast av allt.
Men jag längtar även efter Nutellans dag och hotellfrukost med människor som jag tycker om, liksom innebandymatcher, månaden mars och ny säsong av den där serien som är så rackarns bra. Det finns alltid något i livet att vänta på och längta efter.
Jag behöver helt enkelt få bläddra framåt i kalendern och känna peppen av att få se de små anteckningarna om det stora och det lilla i livet.
Allt som går att vänta på och längta efter får mig att må bättre, för utan det skulle jag bli någon som inte är jag.
Tomma blad i en slät kalender är inte jag och även om det är bra att leva i nuet, tro mig jag vet det, så älskar jag att leva i och glädjas åt framtiden.
Sofie Hedman
”Allt som går att vänta på och längta efter får mig att må bättre.”