Ni vet de där dagarna när magen inte riktigt är som den ska.
Den mullrar och bubblar och med jämna eller ojämna mellanrum stiger trycket förbi gränsen för det uthärdliga. Har man tur, vilket jag inte alltid har i dessa situationer, befinner man sig bra till och kan avslappnat och kontrollerat braka iväg ett par kubikdeciliter gas.
Som till exempel hemma i soffan, eller när man sitter i traktorn, eller står i blästern på jobbet. Har man inte tur, vilket alltför ofta är fallet, så befinner man sig på offentlig plats. I affären, på Systembolaget eller varför inte inne på något kommunalt kontor.
För ett tag sedan inträffade en sådan situation på en plats som många frekventerar. Magen tryckte på, jag höll emot.
Gastrycket växte och jag kände att släpper jag inte ut detta rätt snart så exploderar jag.
Jag befann mig, naturligtvis, inne på en av våra större livsmedelsbutiker, långt ifrån kundtoaletterna, så läget var minst sagt prekärt
Ett par snabba blickar runt mig och jag insåg att jag nog skulle kunna smyga in mellan två trånga hyllor utmed ytterväggen och där reglera det inre trycket.
Sagt och gjort, jag strosade lite sådär lagom nonchalant in mellan hyllorna och vädrade ut. Efter avslutat värv vänder jag mig om för att gå och inser att mitt gasutsläpp blåst mer eller mindre rakt på en annan kund.
Våra blickar möttes för en kort sekund, jag såg hur hans ögon tårades en smula av doften från mina avgaser och jag gjorde det enda rätta: jag flydde!
Snabbare än fjolårsgräset brinner drog jag iväg längs hyllraderna, passerade underklädeshyllan och gav vagnen extra fart förbi kalsonger, trosor och behåar till kassan för sedan med bestämda steg kliva rakt ut i aftonsolens sken.
Förlåt mig, du stackars oskyldiga offer, om du till äventyrs läser detta.
Torbjörn Häggmark
Gastrycket växte och jag kände att släpper jag inte ut detta rätt snart så exploderar jag.
