Det hade gått flera månader sedan sist jag träffade min lillasyster när hon till slut kom och hälsade på mig för några månader sedan. Ni kan nog se scenen framför er när vi träffades. Det var den där klassiska filmscenen på en tågstation där ett ivrigt barn med ett leende som sträcker sig från ena örat till nästa springer som en galning fram på tågstationen för att kasta sig i in i en hej-kram.
Efter att denna obligatoriska hälsning var utförd var det däremot dags att ställa de mer viktiga frågorna tyckte min lillasyster som tydligen annonserat för sina vänner att hon hade åkt till en "väldigt stor stad med massor av kända människor". Hon kollade allvarligt på mig när vi gick från stationen med målet att ta sig hem till mig och jag anade att det var en och annan fråga på väg när hon plötsligt sa: "Hur många kändisar har du sett här?".
Jag fick lov att tänka på det ett litet tag. Jag är inte precis den människan som har full koll på hur alla kändisar ser ut och jag är dessutom inte den bästa på att lägga märke till dem. Jag kan däremot bli imponerad över hur bra en del av mina bekanta är på just detta. Det är som om de har på sig en kändisradar och kan se flera hundra kändisar på bara några timmar.
Min lillasyster blev i vilket fall rätt besviken på mig när jag sa att jag inte hade sett någon. Hon som i flera dagar hade peppat för att få chansen att se någon typ av kändis. Så hon suckade och gick vidare med oss. Men vi tog oss inte långt. Snarare typ 30 meter för sedan tog det stopp vid ett övergångsställe. Poliser stod utplacerade längs med hela gatan och bilar, bussar och gångare hindrades från att korsa vägen. Några minuter senare började poliser på motorcyklar att köra förbi följt av en svart limousine där självaste kungen och presidenten av Tunisien satt. Det hela var över på några sekunder, men leendet som nu satt på min lillasysters läppar varade i flera timmar efteråt.
Det är som om de har på sig en kändisradar och kan se flera hundra kändisar på bra några timmar.