Jag har tittat en gång på en film på youtube med drejningens sju steg. Sedan har Ida Broström, som driver Idas Keramik i sin källare, gått igenom stegen och visat. Min förhoppning var att återskapa en romersk amfora från 400-talet före Kristus – men det slutade med att Ida bad mig skapa en cylinder – som tydligen är det man ofta gör när man skapar i lera. Det kan sedan bli en skål eller en mugg eller en vas eller något annat.
"Det svåraste är att centrera så att inte leran svajar," säger hon och fortsätter:
"Det är väldigt få som klarar det första gången. Jag förbereder fler klösar – det kan behövas för om det blir fel så kan man inte börja om med samma."
Tydligen är tålamod väldigt viktigt. Det är inte min starkaste sida.
Man ska också vara harmonisk. Det är min svagaste sida.
Jag får helt enkelt lämna mig själv någon annanstans och bli min innersta keramiker.
Jag slänger ner lerklumpen i mitten på drejskivan och trampar igång.
"Tryck framåt. Öka farten på skivan. Försök centrera", säger Ida.
Det går. Förvånansvärt snabbt. Sedan gör jag steg två, en kon, jag trycker sedan ner toppen och efter det så sätter jag ner tummarna för att skapa ett hål mitt i leran. Botten blir bra och jag försöker känna leran röra sig under mina händer.
Återigen bara lovord från läromästarinnan Ida.
Självförtroendet börjar till slut komma. I vanliga fall min starkaste sida.
"Mer vatten, annars kan du fastna", säger Ida.
Jag fortsätter och minsann, det börjar mer och mer likna en cylinder. Jag sneglar mot lerklumparna eller klösarna som Ida förberett och tänker att de där kommer inte att behövas. Jag drejar ju och nu känner jag leran formas under mina prinskorvsfingrars rörelse.
Till slut är jag klar. Det tar nästan 20 minuter – men för mig känns det mycket snabbare.
Framför mig står det en cylinderformad kaffemugg. Inte en mugg som någon skulle kunna sälja. Men för mig är värdet gigantiskt.
Det känns som Ida är stolt över mig. Men det är ingenting mot för vad jag känner själv.
Hur svårt kan det vara? Naturligtvis skitsvårt. Men jag har tydligen lyckats ta in den information som behövdes och jag lyckades hålla mig lugn. Och det är bland det roligaste jag någonsin gjort. Och framför allt. Ida var en fantastiskt bra lärare. Annars hade jag naturligtvis varit helt körd.
"Ska du köpa en drejskiva nu", frågar Ida.