Tonåringen ropar från rummet. Jag skyndar dit, det kan ju vara just i dag som det är lika akut som det låter. Tonåringen står mitt i rummet och pekar på en tavellist.
– Du kan få dammtorka den där, säger han och får det att låta som ett prenumerationserbjudande som inkluderar premier i form av färgglada örngott.
Jag lyckas nästan häva den explosion som erbjudandet framkallar och svarar att han faktiskt kan dammtorka själv.
– Jo, men jag tänkte att du gillar ju att städa!?
Tonåringens uppsyn är uppriktigt förvånad och förvirringen blir total när hans mamma verkar förvandlas till en kärnreaktor.
– Jag gillar INTE att städa, jag gillar att ha det rent! väser jag och måste gå till ett annat rum för att inte ha ihjäl någon. Lite lugnare försöker jag analysera vad som just hände. Förklaringen måste vara tonårslogisk: Det man gillar att göra gör man ofta. Det måste ju omvänt betyda att det man gör ofta är det man gillar – alltså gillar tonåringens mamma att städa och tvätta! Lika enkelt som ABC…
Tanken fastnar lite. Vad gör jag egentligen för att jag verkligen gillar det och vad gör jag för att jag måste? Laga mat gör jag varje dag, bara för att jag måste. Motsatsen är väl att springa, som jag gillar men ändå inte gör varje dag. Jag skulle kunna lägga mer tid på träning, med risk för att det blir ett måste trots att det är kul. Knepigt det här!
Tvätta gör jag också flera gånger i veckan utan att tycka om det. Å andra sidan tycker jag inte särskilt illa om det heller. Sen var det städningen, som jag tycker pågår ständigt, utan att vi för den skull har särskilt rent. Kanske är så att jag städar ofta, men sällan de tråkiga momenten såsom dammtorkning och mattpiskning (gör folk sånt länge?) – så kanske är det helt enkelt så att jag verkligen gillar att städa!?
Hemska tanke.
Tror juli måste bli startskottet för att bli lite mer tonåring: Do more of what makes you happy!
LOTTA JOHANSSON
Kanske är det helt enkelt så att jag verkligen gillar att städa!?