Jag har ett nytt uppdrag och förlorar mig i pedagogisk litteratur. Samtidigt som jag drunknar i teorier och forskningsresultat inspireras jag av för mig nya perspektiv. Just nu är det olika tankesätt, Mindset, som snurrar i min hjärna.
Människors inlärning och utveckling påverkas (enligt vissa) av vilket tankesätt vi har om begrepp som intelligens, förmågor och personlighet. Ett statiskt tankesätt, Fixed mindset, får oss att tänka att intelligens och förmågor är medfödda och avgörs av anlag.
Antingen är du bra på något eller så är du det inte, och det är bara att tugga i sig. Översatt till Västerbottniska: Gör det du är bra på, låt bli det andra!
Ett mer dynamiskt tankesätt, Growth mindset, hävdar att intelligens och förmågor går att utveckla och att utmaningar hjälper lärandet framåt.
Misstag är till för att lära sig och det är ansträngningen som leder till utveckling. För att koppla det till något lokalt lär Ingemar Stenmark ha sagt ”Jag vet ingenting om tur, bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag”.
Jag föreställer mig att det är den inställningen som skolan och samhället idag behöver. Personer som vet att det krävs ansträngning och misstag för att bli framgångsrik eller för att utvecklas.
Så var börjar vi? Hur kan vi se till att alla barn får en utmanande undervisning och utvecklar ett Growth Mindset? Mitt i inspirationen dyker insikten upp om att man måste börja med sig själv. Och hur var det nu med min egen vilja att anta utmaningar, se misslyckanden som utveckling och att glädjas med andras framgångar…
Hur dynamiskt är det att sätta etiketter på sig själv, att hellre avstå än att misslyckas och att inte kunna springa en minut längre än planerat på ett löpband? Hm, måste nog läsa lite mer böcker.
Och i helgen tänker jag ställa upp i en löpartävling utan möjlighet att vinna.
Hur utmanar du ditt tankesätt idag?
Lotta Johansson
Hur kan vi se till att alla barn får en utmanande undervisning?
