Karriärcoachens logg: Del 52
Dessa rader kommer till liv i en, icke så ängsligt mönstrad, soffa djupt nere i regionerna under stadens kulturskola.
Det blir ett antal timmar per vecka som spenderas sittandes i denna soffa under dotterns kulturella äventyr. Timmar som ofta har intentionen att användas för att sortera upp efter dagens arbete och förbereda för nästa.
Jobbpyssel. Reflektion. En slags kvalitetstid, kan man nog säga. Men det är inte bara därför jag blir kvar här.
Under dotterns danstimmar är det oundvikligt att höra det engagemang, den energi och entusiasm som väller ut genom dörrarna från salen till den soffa jag gjort till mobilt kontor.
Visst, ungdomarna är i sitt esse och kämpar med sina ”pas de bourre” och ”floor sweepers”, men det är ledarna jag tänker på nu.
Hur de gång efter gång, alltid med pånyttfödd entusiasm, taktar in, nej l e v e r in, dansarna i fas i detta kaos inom stängsel som kallas koreografi. Beundransvärt, och det märks på slutprodukten.
Lyckliga barn som gör nya framsteg hela tiden och övervinner utmaningar som till en början kunde upplevas som helt okuvliga. Självförtroende. Samarbete. Scener.
I föreningslivet finns många av de som bygger vårt land genom hängivet arbete med våra ungdomar. Ofta ideella, ibland blygsamt arvoderade, men alltid samma eldiga driv och intresse föra vidare kunskaper i ämnen som betytt så mycket för dem. Föreningslivet är i mångt och mycket Sveriges fundament. Byggt av viljan att hjälpa och helt unikt i världen. Härligt alla!
Men jobb är ju det stående temat här. Därför vill jag vidimera föreningslivets förträfflighet som nätverksarena. Under denna timme har jag bokat in lunch med en högre chef vars dotter också dansar samt blivit engagerad som föreläsare vid en kick-off.
Och träffat många roliga barn och vuxna. Kvalitetstid, var ordet.
Stefan Berg
Förenings-livet är i mångt och mycketSverigesfundament.
