En del av Smurfbyn – där bland annat en triceratopps, en fraggel, en dozer och ett japanskt spöke flyttat in.
”Jag hörde på radio att Astorsmurfen är värd en del pengar. Undrar vad hela setet med rymdraket och allt kan vara värt?” sa jag till svägerskan.
Och precis när jag yttrade den meningen gick ett litet barnfinger rakt igenom plexiglasdörren på Astrosmurfens raket.
Det här var ganska många år sedan och länge har Smurbyn legat i en låda längst upp i en garderob. Men nu har den åter igen fått se dagens ljus. Det är ett samhälle med säkert 35 år på nacken som består av två hus formade som svampar och en hel armé av smurfar som är mitt uppe i olika aktiviteter så som ishockey, fotboll, bakning och diktuppläsning.
Tanken var väl att den skulle få stå där och samla damm ett tag till då den ändå har ett litet samlarvärde. Men eftersom dottern har visat sig att vara en särdeles pimpinett typ fick hon den trots allt till sitt förfogande när hon var väldigt liten.
Hon krävde genast att få veta vad alla smurfar heter. Ett ”vet inte” godtas verkligen ej. Så förutom de kända; Astro-smurf, Kokettsmurf, Gammelsmurf, Glas-ögonsmurf och så vidare, har jag börjat hitta på namn med varierad framgång.
– Öhm, Skatebordsmurfen, Clownsmurfen, Skottkärresmurfen och ... Sitta-på-pallen-smurfen.
Smufbyn är en kvarleva från min barndom, innan dess tillhörde den min äldre- brors barndom men skulle vi börja tala äganderätt var det nog vår äldsta bror som hade den först. Men med tanke på att den varit i min ägo i så många år skulle jag kanske börja gråta om han krävde tilllbaka den.
Att min förkärlek för de små blå figurerna överförts till lillflickan var tydligt första gången vi spelade ”Klasse Möllberg – I smurfland” på lp-spelaren. Efter det får vi nämligen inte spela någonting annat på den. Den är liksom smurfpaxad.
”Det är liksom en överraskning varje gång man öppnar på taket till svamphusen att se vem som har flyttat in.”
Smurfbyn har nu dessutom utvecklats, så som ett samhälle med många år på nacken bör göra. Dottern har bjudit in en fler små figurer och nu kan man bland bland annat träffa på skogsanden Totoro, Kakmonstret, ett spöke, en fraggel och till och med en tricratops ute i smurfsamhället.
Jag tycker att Smurfbyn blivit bättre, det är liksom en överraskning varje gång man öppnar på taket till svamphusen att se vem som har flyttat in. Om man dessutom ser till den nyutkomna filmen ”’Smurfarna – den försvunna byn” är det tydligt att även den fiktiva smurfvärlden förändras. (Ni får se den för att ta reda på hur).
Jag tog förresten reda på hur mycket Astrosmurfen med tillbehör var värd i bra skick. Runt 5 000 kronor. Men vad ska man med leksaker till om man inte får leka med dem?