Morfar på 70-talet tillsammans med två av sina söner och en fyrbent vän. Foto: Privat.
I går blev det sommartid igen och bortsett från när man sitter i ett flygplan och reser mellan två tidszoner är det väl det närmaste en tidsresa man kan komma. Men det är ett roligt tankeexperiment att kunna förflytta sig i tiden och extra roligt blir det om jag sätter in min morfar i det. Jag tror nämligen att han skulle ha uppskattat vissa av nymodigheterna som finns nu.
Morfar föddes i mitten av 1920-talet och växte upp i en by i Lövånger socken. Hans pappa dog när han bara var sju år gammal och som äldst i syskonskaran fick morfar tidigt ta ansvar för gården. En plats han sedan förvaltade ända fram till sin död för 22 år och två dagar sedan.
Men han var såklart inte bara hemma i byn. Han hade andra intressen och en väldigt social sida som tog honom ut i bygden.
Han tyckte om att köra bil och tillsammans med mormor åkte han till de mest skilda sammankomster. Han hade alltid kameran i högsta hugg och fotograferade allt och alla. Efter framkallning hamnade bilderna i fotoalbumen hemma i sal’n, ofta utan bildtext då han inte visste vilka han hade fångat på bild.
Här tänker jag att digitalkameran och senare smartphonen och Instagram hade varit som gjorda för honom. Samma intresse, men snabbare och enklare.
Han hade nog även gillat Facebook. Där hade han kunnat söka upp och hålla kontakten med alla främlingar han träffat genom bilturerna. Han hade kunnat facetajma med sin lillasyster i Australien och uppdatera sig om familjerna som hyrt hans ponnys och som ofta skickade tackkort för sommarlovsminnena med Lady eller Lärka.
Han var också en flitig postorderbeställare och beställde hem roliga och tekniska saker. Det var tyvärr inte jag som hade leksakssnurror som både blinkade och lät när de användes, det var morfar. Det var inte vi som hade ett monterat fäste i taket så att ett flygplan kunde köra runt runt runt – det fanns hemma hos mormor och morfar. Han köpte olika träningsapparater och givetvis en sån där fisk på bräda som sjunger och viftar på fenorna.
Så här i efterhand kan jag verkligen älska att han var så nyfiken och öppen för nya saker. Tänk vad han nuförtiden hade kunnat beställa hem från nätbutiker världen över – det är både en kittlande och lite skrämmande tanke.
Och vem vet, morfar, kanske har du ändå gjort den här tidsresan? Kanske finns några av de här grejerna, eller något ännu coolare och mer innovativt, där du är nu?
Jag hoppas det.
Ha så kul och slit dom för evigt i så fall.