Tyvärr, för tjocka och för sneda. Leta reda på något bättre.
Tänk om Ingvar Kamprads ande hade varit med och tittat på. Hade den blivit imponerad? Klart den hade.
Hade detta blivit en storsäljare om Mr Ikea fortfarande fått vara med och bestämma om det egna sortimentet? Absolut.
Stamtillägget, vilken underbar uppfinning det är. Har hittat på den alldeles själv. Och med en händig partner i stugan så är vägen från löst svammel till handling väldigt kort.
En lagom rak och jämntjock björk växer det på den egna tomten. Behöver bara barkas av med täljkniven (som att skära i smör när saven går till) och sågas ner med fogsvansen samt kapas i lagom långa längder: Fyra stycken, en till varje hörn. Sedan återstår bara att göra hål i varje bit, ett hål i var ände.
"Hon skulle kunna sitta på sängkanten och dra på sig svärmors stickade sockar utan att behöva huka som en halvt ihopfälld fällkniv med gamnacke."
Denna skogstokiga idé handlar om den gamla våningssängen och om överslafens irriterande låga höjd. Om slafen skulle höjas upp, en halvmeter eller så, då skulle det bli så mycket bekvämare för en tant i min egen ålder att använda underslafen. Hon skulle kunna sätta sig rakt upp i den utan att slå i skallen. Hon skulle kunna bädda den på ett mycket bekvämare sätt. Hon skulle kunna sitta på sängkanten och dra på sig svärmors stickade sockar utan att behöva huka som en halvt ihopfälld fällkniv med gamnacke. Kort sagt: En upphöjd överslaf skulle få känslan av trång sovkupé på tåg att helt försvinna. Samtidigt som överslafen får vara kvar som praktisk förvaring av filtar och annat nyttigt.
Ett björkben i varje hörn skulle bli en toppengrej och den händige är laddad med två borrar, en med el, en utan, diverse stämjärn och knivar för här ska göras hål i ett nafs, behövs bara lite kraft.
Ett och ett halvt dygn senare torkar borraren svetten ur pannan och konstaterar torrt att om det är en dröm att barka en savande björk i försommartid, så är det en mardröm att borra i densamma. Blött björkträ är något av det motståndskraftigaste som finns. Varje liten fiber måste slitas bort med ursinnigt våld.
Den händige borrar och karvar under sammanbiten tystnad och sakta, mycket sakta, gröps de blivande upphöjnings-sängbenen, som ska sättas mellan överslafens ben och underslafens sänggavel, ut.
Efter 36 timmar (inklusive sovpaus) sitter de där, sängben och gavel passas in i hålen och si, ett under har skett.
Lite snett och vint (överslafen är inte helt vattenpassrak), det är det. Men lyftet, rymden, känslan av att äntligen ha en riktigt praktisk 60-plus-möbel att sova i, den är obetalbar.
Kära Ingvars ande. Du skulle bara veta hur bra det här blev. Och du ... du får tipset gratis.