En harmonisk men illaluktande resenär

Här ska krönikören resa runt – harmonisk men lätt illaluktande på grund av en ytterst begränsad packning.

Här ska krönikören resa runt – harmonisk men lätt illaluktande på grund av en ytterst begränsad packning.

Foto: Kathy Matheson

Livsstil & fritid2018-10-15 09:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
undefined
Här ska krönikören resa runt – harmonisk men lätt illaluktande på grund av en ytterst begränsad packning.

Hur många trosor använder man egentligen under två månader?

Hur länge kan man gå omkring i samma tröja utan att klassas som en sanitär olägenhet?

Och hur många mil kan man gå i samma sockor innan de börjar bli lite stela?

Önskar emellanåt att jag frågade åt en vän, men nej, det är mig det handlar om.

Jag håller nämligen på att packa för en längre och något mer äventyrlig resa än vad jag i vanliga fall brukar satsa på.

Här snackar vi också om ett land där vädret växlar mellan dunjacka och badkläder beroende vilken landsände man befinner sig i och aktiviteterna kommer förhoppningsvis att sträcka sig allt ifrån vandring på glaciär och klättring till ridning och att simma med delfiner. Det är alltså en del utrustning som ska med.

Och när man dessutom under sju veckor ska bo i en ganska trång ombyggd bil tillsammans med ytterligare en person så blir det plötsligt helt relevanta frågor.

Trots att jag verkligen inte har svart bälte i att packa lätt så har jag kommit till insikten att jag inte kan ta med mig cirka 60 par trosor. Inte heller att byta tröja var och varannan dag kommer att funka. Här får inga "kan vara bra att ha”-prylar eller utsvävningar plats.

Jag har under de senaste månaderna spenderat allt för mycket tid framför videos på Youtube i stil med ”Hur jag reste omkring i Europa i tre veckor med bara handbagage” och åtminstone en gång per dag reviderat packningslistan som finns bland anteckningarna i min mobiltelefon.

Vad har jag då kommit fram efter alla mina funderingar?

Att mössa och keps kommer att vara min bästa vän under perioder när en varm dusch är en lyxvara.

Att jag med stor sannolikhet kommer att lukta mer eller mindre häst i några veckor.

Att jag nog får ordna luktsalt till mina resekompisar, eller i alla hoppas att deras kläder kommer att lukta minst lika illa som mina.

Och att jag förmodligen kommer att vara mer harmonisk än på länge. För begränsade valmöjligheter innebär mindre funderingar.

Varje morgon är det bara att öppna upp bildörrarna och börja ”carpa” skiten ur tillvaron – iklädd samma kläder som dagen innan.

Och dagen innan.

Och dagen där innan…

”Hur länge kan man gå omkring i samma tröja utan att klassas som en sanitär olägenhet?”