Nej, jag är inte bostadslös. Jag är inte heller speciellt trångbodd. Och jag trivs i min lägenhet. Trots det är Hemnet-appen en av de mest frekvent besökta apparna i min telefon.
Trots att jag i dagsläget inte planerar att flytta så kan jag inte låta bli att åtminstone två gånger per dag låta mitt finger sträva mot den gröna ikonen på skärmen. Jag kan helt enkelt inte låta bli att få mitt dagliga bostads-fix.
Det handlar inte om att jag har ett sjukligt intresse för bostadspriserna i Skellefteå kommun. Mitt beteende handlar snarare om det unika tillfället att på ett anonymt sätt få gå husesyn hos helt främmande människor samtidigt som jag nog innerst inne fortfarande hoppas på att hitta den där ultimata bostaden med den rimliga prislappen på rätt ställe.
När det kommer till möjligheten att gå på husesyn, så baseras det nog helt enkelt på att jag, precis som så många andra, är nyfiken. Numera är det ytterst sällan som man springer på en husannons där inte bilderna är något tillrättalagda för att en fotograf från mäklaren är på besök, men någonstans där, bakom skålar med lime och nyinköpta krukväxter, kan man ju ändå få en känsla av hemmet.
Det är kanske inte de mest smickrande egenskaper som man har.
Att tyst sedan spekulera kring ålder, antalet barn i hushållet och varför egentligen personerna ska sälja sitt hem samt att sucka åt olika inredningslösningar som inte faller en i smaken, det är kanske inte de mest smickrande egenskaper som man har. Men sån är visst jag.
Sedan handlar det om drömmen om det ultimata hemmet. Det där hemmet som förmodligen inte finns. Och när det väl dyker upp – då kommer det definitivt inte att komma med rätt prislapp. Men jag måste ju hålla utkik. För raderar jag appen – visst är det då drömmen kommer ut på marknaden?