I helgen sändes säsongens sista ”Så mycket bättre” och jag måste säga att årets upplaga var något av en besvikelse. Inga tighta vänskapsband uppstod, ingen nygammal hit välte radiostationerna och ingen av deltagarna bjöd på det där oväntade och därför har jag funderat på hur det skulle se ut om jag fick vara med och bestämma.
Nu sjunger jag mest bara hemma, i bilen och på Västra stå och jag har varken sångrösten eller låtskatten för att delta i programmet. Men drömma får man ju och i drömmen så är härliga Siw Malmkvist den första som anländer till pensionatet. Strax därefter kommer det musikaliska geniet Salem Al Fakir, superbegåvade Helen Sjöholm och mångfacetterade Johan Johansson.
Två av Sveriges bästa textförfattare, Annika Norlin och Håkan Hellström, kommer när vi är på väg ner till bryggan för den första aktiviteten som jag har valt: metartävling. Sjukt roligt!
Efter metandet blir det indisk lunch med obegränsade mängder naanbröd. Någon gång under måltiden levererar Helen Sjöholm ”Är du fortfarande arg?” i vistappning medan Salem Al Fakir river av ”Jazzbacillen”. Johan Johansson avslutar lunchen med en ruffig version av ”Gabriellas sång”.
Planen var sedan att göra någon god efterrätt, men det är vi alldeles för mätta för så istället blir det några timmars frågesportsspel.
När sommarkvällens mörker senare lägger sig över Gotland intar vi ladan för stekt fläsk och stuvade makaroner. Siwan, Annika Norlin och Håkan Hellström avlöser varandra med smått magiska tolkningar av ”Brännö serenad”, ”Skurkar i manschett” och en direktöversättning av ”Astronaut” och därefter är min minnesvärda dag på pensionatet slut.
Det här är som sagt bara en dröm, men om programmets projektledare skulle bli inspirerad är det bara att sno upplägget rakt av. Jag behöver inte ens få mina 90 minuter i rampljuset.
Intar vi ladan för stekt fläsk och stuvade makaroner.