I går hölls Guldbaggegalan. Petra Mede var programledare, jag saknade vinjettmusiken från 90-talet och de flesta höll tråkiga tal. Allt var som vanligt med andra ord. Precis som vanligt tycker jag också att fel film vann. I dokumentärfilmsklassen skulle ”Trevligt folk” ha vunnit, men den var inte ens nominerad och jag ska försöka förklara varför den borde ha varit det.
Det var fjolårsvinterns snöigaste helg när jag gick för att se Filip och Fredriks senaste satsning. För första gången någonsin fick både skoterskor och täckbyxor följa med in i biosalongen, men väl där inne var det annat som värmde.
”Trevligt folk” är alltså dokumentären om ett integrationsprojekt i Borlänge som går ut på att riva murar mellan de infödda Borlängeborna och de mer nyblivna. Detta ska bland annat ske genom bandyn och därför har Somalia som första afrikanska lag anmälts till bandy-VM. De som ska försvara Somalias färger bor i Borlänge och har aldrig tidigare stått på ett par skridskor.
Det som sedan utvecklar sig är en stark och krokig berättelse med värme, glädje, humor och vänskap. En vilja att nå någonstans, som att lyckas göra ett mål eller att få en Borlängebo att säga hej på gatan.
När jag kom ut ur biosalongen den där gången så var snömassorna lika väldiga som när jag gick in och kylan bet säkert i kinderna, men jag minns bara värmen som jag bar med mig från filmen. Hur en egenföretagare med stor fäbless för hårblekning startar upp ett bandylag med viljan att förändra och hur en tvär krögare blommar ut till lagets största supporter. Och framförallt: hur unga somaliska killar, som lämnat allt för en ort där många föraktar dem, börjar få nya mål och nya drömmar.
Sedan dess har filmen visats i riksdagen inför en tårögd statsminister och för landets åttondeklassare för att motverka främlingsfientlighet. ”Trevligt folk” fick kanske ingen guldbagge i går, inte ens en nominering, men det är en stor liten film i alla fall och just nu sänds den förlängda versionen som tv-serie. Se den.
En egenföretagare med stor fäbless för hårblekning.