Det är en regnig sensommarkväll i Fällfors och jag har alla mina barnbarn samlade på ett och samma ställe för första gången. Middagen är avklarad, så även efterrätt och disk. Två av barnbarnen leker på golvet och det tredje sover sött i sin bädd. Av ren slentrian och dålig vana glider mobiltelefonen upp ur fickan och ett surfande av något fullständigt oviktigt tar sin början.
Det är då min sambo glider upp och viskar i mitt öra:
”Lägg genast ifrån dig telefonen när du nu för första gången har alla barnbarnen samlade på ett och samma ställe.”
Skammen som sköljer genom kroppen är väldigt obehaglig och telefonen förpassas snabbt bort från mina händer.
Psykologen Kerstin Johansson, som är ordförande för Psykologer för mödra- och barnhälsovård, menar att vuxna i barns närhet som ofta fokuserar på sina telefoner istället för på de små barnen kan jämföras med vuxna som lider av en svår depression.
Det inte depressionen i sig som är skadlig för det lilla barnet, det är bristen på social kontakt som ofta följer med en depression som är problemet. Hon fortsätter:
”Om man som barn är utlämnad till en vuxen som inte orkar kommunicera, så utvecklas barnet sämre rent kognitivt.”
Så är det en sjukdom liknande depression många av oss drabbats av? Är den lilla skärmens dragningskraft verkligen så stor att vi helt kopplar bort våra nära, kära och resten av vår omgivning? Ja, se dig omkring nästa gång du går på restaurang eller varför inte i lekparken.
När det gäller mig själv så är tyvärr svaret på den frågan ”ja”. Det är faktiskt illa när sambon från andra sidan köksbordet skickar ett sms med frågan, ”kaffe?”
Så nu är det mobilavgiftning som gäller för min del. Det vore nämligen ett totalt misslyckande om mina barnbarn skulle vara tvungen att rycka mig i byxbenet för att få uppmärksamhet.
Mikael Karlsson
Nu är detmobilavgiftning somgäller förmin del.