”Finns det några snälla barn här?”
Om tomten med ”snäll” menar, som förr i tiden, fogliga, lydiga, till underkastelse tystlåtna - då är det tveksamt. Tack och lov.
Men om han kanske tänker, givmilda, omtänksamma - så absolut.
Givmildheten finns i oss alla. I alla åldrar, i alla samhällen, över hela världen.
Nepalesiske skoputsarpojken var cirka tio år. Levde på att putsa turisternas skor. Efter att ha uppmanat honom att gå i skolan, vilket han förklarat var omöjligt, då skulle familjen dö av svält, tog jag honom med in i butiken. ”Välj!” sade jag, ”Köp vad du vill!”
Det kostade mig ingenting. För 100 rupier fick man massor och summan motsvarade cirka sju svenska kronor. Han köpte mjöl, ris, pasta, basvaror och vi lastade på bandet. Blicken föll på en chokladkaka. Ville han ha? Behövs inte, svarade han. Jag köpte ändå. Han norpade åt sig grejorna och försvann. Jag gick ut i solskenet och blev stående - stum - hänförd över vad jag fick se:
Där på gatan satt pojken och delade chokladkakan i pyttesmå bitar. Bitar som han sedan delade ut, rättvist till andra ungar på gatan.
Jag hoppas att tomten kommer med gåvor till oss alla. Jag gillar att få julklapp. Ett papper att prassla med, en överraskning. Behöver inte vara stort, märkvärdigt, men omtanken från mina närstående vill jag inte förvägra dem.
Färgen på papperet, eller för den del snörena spelar inte så hemskt stor roll, fast jag föredrar guldsnören, om någon skulle fråga.
Rim får det också gärna vara.
För barnasinnet är kvar. Ska vara kvar. Det är där godheten gömmer sig.
För alla är vi i själ och hjärta goda och omtänksamma. Vill väl. Önskar gott. Jag vet det. Övertygas om det varje dag. Även om världen ibland försöker bevisa motsatsen.
Så jag tänker svara ja på tomtens fråga.
Det hoppas jag att alla ni andra också tänker göra.
För alla är vi i själ och hjärta goda och omtänksamma.